b

b
Jag är stolt samarbetspartner med Punctum Saliens.

-

-

tisdag 29 oktober 2013

Hösttankar...







I väntan på det värsta i väderleken igår försökte jag skriva av mig lite.

Om idiotisk skräppost på bloggen, anonyma inkräktare och andra patetiska handlingar bland folk…
Men… är det värt att slösa min och er tid för något sådant? Förmodligen inte. Dessutom några ord här hjälper inte…


Ibland känns det bara inte rätt att hålla tyst, inte reagera, blunda, gå förbi, fortsätta som om ingenting hade hänt…
Ibland är det svårt att inte se och inte höra, när det pratas allt högre, verkas allt flashigare…
när ytlighet och okompetens skadar…
när en och annan tar profit på andras bekostnad…


Vad händer då, när man reagerar, agerar? 

Ja… man är inte van att skrika, trycka, driva, pusha, ta för sig… man är i minoritet eller ensam, man hörs inte, man syns inte…
man finns inte…


Är det verkligen så?!





Orkanen, naturens häftiga och vackra kraft… den kanske fördärvade något här och där…
men är det inte så att det som redan är fördärvat…
är det inte vi människor som ansvarar för de största förödelserna i naturen och för …oss själva… 

--------
Efter orkanen Simone som passerade vår kust under natten kom alldeles naken morgon…
De vackra färgerna som glittrade i solen försvann, försvann nästan alla löv, även de från gräsmattan… Slapp jag kratta… 
I trädgården blev det plötsligt grått, ledsamt och …höstligt.

I min lilla värld lämnade Simone efter sig massor av pinnar, förstörde ett litet träd och ”piskade” saltet över alla fönster och hus, så jag har lite att göra ;)
Vårt hus och trädgården ”klarade attacken”, men det kändes inte så roligt, även om man hade det varmt inne och mysigt med stearinljus… 
Katterna gömde sig under sängen medan vi följde väderlekens utveckling på dator (batteriet räckte tills strömmen kom tillbaka). 
Det måste varit hemskt för de som jobbade med skador medan det stormade…

Hoppas att vintern som snart är här kommer hålla sig lugn… 


Illustrerar inlägget med några abstrakta skapelser tagna igår och idag ;) 


























söndag 27 oktober 2013

Vårtecken på hösten / Jesienna przylaszczka









Soligt och varmt så sent i oktober. Det känns bra och märkligt på samma gång. Det är inte normalt vid den tiden på året.
Runt tretton grader på nätterna och på dagen vid lä noterades runt arton! 
När jag höststädade i trädgården trodde jag inte mina ögon: en blåsippa tittade upp! 
Jag lämnade trädgårdsarbete genast. Tog Olympus och försökte fånga den ljuva modellen, samt letade efter fler ”vårtecken”. 
Och de fanns! 
Min vattenax som är aprilblomma doftade vanilj mycket skönare än på våren och blommorna var också finare och större. 
Tusenskönor brukar komma så här sent på hösten då och då, men i år är det ovanligt många!

Många andra växter som skulle vissna för länge sen har fortfarande fina knoppar, glädjande och märkligt! 

Det varnas inför orkanen, brrr, vill inte ens tänka vad som kan hända i trädgården… 

Än så länge gläder vi oss fortfarande av många färger. Det verkligen känns att våren som ville inte komma i sin tid kom nu på besök och tar en fika med hösten… eller det är alla tre, vår, sommar och höst som konspirerar inför vintern ;)

***

Wiosna jesienią albo jesień wiosenna. Pogoda całkiem zwariowana, a na termometrze dwucyfrowo,
powyżej piętnastu w dzień i niewiele mniej w nocy. 

W ogrodzie "obudziła się" przylaszczka, co dokumentują foty poniżej :)

To ciepło nie wróży jednak niczego dobrego... w telewizji ostrzegają przed sztormem, brrr...






























fredag 18 oktober 2013

Tylko dla Was :)


Kajam się oj kajam i trochę wstydzę....! ;)
Dwa długie posty i tylko po szwedzku... 
A wy kochani męczyliście się prawdopodobnie z googlem, by to jakoś odcyfrować i ogarnąć... 
Megi miłe słowa sprawiły, że już szybciutko się poprawiam i ten jesienny post jest tylko dla Was, caluśki po polsku :)

Kiedy pisałam dwa poprzednie posty o jesieni, jesiennych smuteczkach, a potem o pociągach i ludziach spotykanych w podróży, towarzyszyła mi w myślach stara piosenka z Kabaretu (chyba) Starszych Panów albo to Powtórka z Rozrywki była...
tak czy inaczej tak mi sobie w myślach stukało o czasie, co sobie płynie tiktak tiktak całkiem banalnie...

A czas sobie płynie banalnie tik tak... tylko to pamiętam i melodię... 

Deszcz stukał jesienny o szyby i tak całkiem melancholijnie się  i sentymentalnie się porobiło w tych kroplach i jesiennych kolorach.
W takich chwilach tęsknię troszeczkę za Gdańskiem, za Warszawą i za Wrocławiem ...i za Trójką... i za teatrem... i za jesiennym wiatrem nad Bałtykiem... i chciałabym jeszcze raz pojechać w góry...


U mnie jesień w tym roku bardzo ciepła i piękna... kiedy to piszę nad morzem wisi księżyc jak wielka pomarańczowa kula.
Nie zdążę się jednak przygotować z aparatem, by to uchwycić (a telefonofoto to nie ja)... Obiecuję jednak, że jeśli jutro rano nie będzie padało, to pobiegnę nad morze. A jeszcze dzisiaj przygotuję aparat i statyw ;)


Megi, z tymi pociągami to masz rację, też mnie się nie raz "kiblowo" jechało, a jednak... mimo trudów, kradzieży (okradziono mie kiedyś obrzydliwie na trasie Gdynia-Warszawa) podróże były bardziej excytujące... a może to wiek ;)

W każdym razie dzisiaj nie wsiądziesz do pociągu byle jakiego..., bo cię natychmiast "namierzą"... 

U mnie jesiennie, ale gorąco... politycznie gorąco. W przyszłym roku wybory i choć obiecywałam sobie, że nigdy więcej, to excytują mnie tutejsze zachowania polityków i ludzi... Czas pokaże :)

Kochani, dzięki za miłe słowa i odwiedziny...

U mnie już tak jest raz niebieskożółto, a raz białoczerwono... albo wszystko na raz... ale lubię moje niebieskożółte życie i mimo kropli jesiennych od czasu do czasu, nigdy nie żałowałam...



























torsdag 17 oktober 2013

En tågresa




Det regnar idag, ett fint lugnt höstregn spelar lite vemodig melodi… Löven faller långsamt från träd och får en fin mustig ton av fukt. Dropp dropp, lite sömnigt… 
En kompis från norrtrakter ringde på förmiddagen och berättade om första snöflingor som föll i morse…
ja… vintern knackar snart på dörren även här…


Men än så länge är det varmt och ganska mysigt i höstens alla nyanser i trädgården och på landet. 
Åkte tåg för några dagar sen. Hade ärende i Skåne. Två timmars resa. Jag satte mig vid fönstret och öppnade först en bok att läsa.
Brukar läsa under resor, tiden går snabbare och själva resan är mindre tröttsam. Tågets rytmiska morrande och vackert landskap
”i fönstret” tog mig bort från boken till… tankar om …tågresor. 


Ja, det slog mig att det var så mycket folk, men ganska tyst. Ingen pratade… trodde att jag hamnade i tyst kupé, men nej…
Kommer ihåg mina resor för många år sen. Ibland var tåget så fullt att man fick stå i korridoren hela  resan… om man ville spara några slantar och inte köpte sittplats… och vilket ”kacklande” det var… genom tågets rytmiska ljud hördes det olika, ibland ivriga samtal. Helt okända människor pratade smått och gott med varandra, ibland hördes det mycket skratt, det hände ofta att man turades om med sittplats och på så sätt hjälps man åt att resa, särskilt en lång sådan, var inte lika plågsam… Det var roligt att träffa många olika människor. Ibland fortsatte folk kontakta varandra efter resan… 

Jag gillade åka tåg och gillar det fortfarande. Men dagens resor är annorlunda, de är bekväma och tåg är fina och rullar på spåret nästan tyst… 
Ja, alla platser var upptagna och några personer stod på gången. Det hördes några röster, så det var ingen tyst kupé… jag började spana lite försiktigt runt mig. 
Ja! Nu förstår jag!
Ett par mittemot mig koncentrerar sig intensivt på sina ”paddor”, en man bredvid startade precis sin dator och tittar på någon film,
tjejen framme smsar, killen bredvid henne använder iphone för någonting annat… ja, från öronen hos de flesta dinglar sladdar… 

Plötsligt kände jag mig nästan som från stenålder med min gammal vanliga mobiltelefon, som bara är en telefon…
och jag hade den i väskan, stängt för det kan vara störande på resan…  


Jaaaa…

Resan gick bra med mer funderingar om tåget, människor olika beteende och tekniska nyheter. Och jag var glad att jag inte behövde kolla mina mail just under resan, vara uppkopplad för att något viktig kan hända och jag var glad att jag inte behövde bära mer än min handväska och …betraktade vackra höstnyanser i det skånska landskapet… 











































måndag 14 oktober 2013

Någon kramp


Höstkramp…
Datorkramp…
Fotokramp…
Skrivkramp…
Eller? 
Neeej, jaaa…

Någon kramp var det i alla fall… 

Ibland är det bara lite ”krampigt” i livet. Tiden rusar i väg och vi med den…  



Ibland är det mycket att bära…

Vi alla bär… stöter på motgångar, bekämpar sorger, bekymmer… men ändå fortsäter mot ljuset…

Och ljuset finns trots mörka stunder…




Letar efter sommarkänslor i murkna rester i trädgården. Hösten sveper om lite ledsna rabatter, buskar och träd glittrar guld och rött i allt svagare solstrålar… då och då en försenad trollslända dansar stressigt över dammen. Hon måste lägga ägg innan kylan tar henne till en annan nivå… där förmultnad blir hon kanske mat eller gödsel… 




Humlor surrar i vissnande balsaminer och senblommande lejongap… Jag sådde de sent i år, men tack vare den lååånga och varma sommaren fick jag njuta av deras ljuva varma färger tills nu, och några insekter är också glada ;) 

Sommaren blinkar fortfarande lite skojigt i somliga för andra gången blommande växter,  trots kalla nätter…
Eller det är kanske jag som inte vill släppa… Ja, jag lider i kylan och tycker inte om mörka kvällar…   


 
Letar efter inspiration blad tusentalls bilder i cybern… 

Fastnar hos … ja det är många av Er som har så inspirerande bloggar, bilder, berättelser… härligt att ni bloggar, delar med sig med glädje som skapar ännu mer glädje… ger inspiration och motivation…

Letar efter ro på promenaden i skogen och vid havet… behöver styrka framför ”vinter resan” som oundvikligt närmar sig…
med åren på något sätt längre och tyngre…