I akvarelldjungel

Allt började för ungefär ett år sen. Jag såg en träask i en av de vanliga butikerna som man besöker på jakt efter något verktyg. 
Asken var bedårande snygg. Det var en lapp på den ”akvarellset”. 

Jag måste haft något i ögonen eller i mitt sätt att betrakta den, jag minns inte. Jag fick den som present några dagar senare :-)

Asken använder jag även idag, men inte för akvareller. 
Som ni förstår började jag kladda lite och det väcktes något i mig. 
Jag började söka efter informationer och kunskap. 
Jag hamnade i djungel, akvarelldjungel… först panik, vad gör jag här?… det är försent för mig… det blir löjligt… men jag kunde inte släppa det. 

Så småningom begrep jag att jag måste skaffa mig riktiga färger och papper!

Anmälde mig till kursen hos akvarellgudinna, för mig i alla fall, och började kladda ivrig. Jag ville skapa något! 

Det blev oändlig många ark som hamnade direkt i kaminen, men det blev också något som sporrade mig att fortsätta. 
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, jag älskar min nya hobby.

Utforskar, leker, målar, skapar… vågar publicera och får fantastisk respons! Tusen tack!

Framför mig nya kurser och utmaningar. 
Det blir jätteroligt att ha möjlighet att visa nya målningar.

Idag några  ;-)

svept i dimman

"I dimma tävlar inte utsikten
med insikten "

                                                         dodeka 

bloggen fortsätter...

Vintern vill inte komma till mig.
Januari passerar med många plus på termometern.
Fick åka lååångt för att se lite av det vita, som jag längtar så efter.

Idag hörde jag fåglar. Talgoxen var tydlig och den känner jag igen, men det var också en annan fågel, blåmes? bofink?
Jag får undersöka det närmare.

I trädgården börjar buskarna knoppa och krokusar tittar upp, även några tulpaner. Det är inte rätt, jag fortsätter drömma om vinter. 
Jag älskar den vita tystnaden och det kalla glittret i solen... 

Just nu är det oftare en pensel i farten än något objektiv. Fastnade i akvarellvärlden och målar vintern från minnet, gamla bilder eller fantasi. Gillar min nya hobby och kommer att visa några av mina skapelser i fortsättningen. 

Tankar om vad jag ska göra med bloggen gick lite fram och tillbaka. Jag utforskade lite andra medier.
Skaffade mig ett konto på en av de andra sociala medier och konstaterar efter några månader att användning av den digitala/virtuella världen är konstigare och konstigare. Det känns att människor föredra skärmen och förlitar sig på allt som blinkar på de olika enheter. 
Allt ska gå fort och i mängder! Det ska vara myyyycket likes, kommentarer.... myyyycket aktiviteter i olika grupper och naturligtvis måååånga "vänner".... Ja, orden vän verkar ha lite olika betydelse, beroende på i vilket sammanhang det används. 

Respons, bekräftelse... det var väl det jag letade efter likt alla andra... ja, det blev då och då förvånande högt antal likes, även kommentarer. Det gav viss glädje, men jag saknar dialog. Jag saknar den fysiska kontakten och möjligheten att byta tankar och åsikter, diskutera, komma fram till något... utveckla... 

Det är en intressant erfarenhet... människor skickar till exempel inbjudningar att gilla de och deras aktiviteter... ja, ni läser rätt jag var bjuden att gilla en person från densamma personen... Först trodde jag att det måste vara min svenska och att jag inte förstår... Fick en del sexuella inbjudningar, några av mina bilder blev stulna och presenterades som egna. Upplevde politiska påtryckningar och fick inte smickrande förfrågningar... Dessutom blev störd av den ständig närvarande exhibitionismen och skryt. Det roligaste av allt var ändå en offert att köpa "äkta följare"!!! ??? 

Det var verkligen chockerande! Konstiga sexuella  förfrågningar kunde jag passera, men detta gjorde mig arg!, besviken, ledsen och irriterad. Vad är det för värld jag befinner mig i?
En del aktiviteter raderade jag omedelbart, en del får vara kvar, jag har rätt att "marknadsföra mig" med ;-)

Men på mitt sätt... 

Jag tror inte på antal och status kopplat till kvantitet och exhibitionism...

Bloggen fortsätter :-)