b

b

-

-

onsdag 30 december 2020

I speglingen

 


"Skitår som snart slutar"... läste jag på någons blogg eller det var uttryck från tv. Kommer inte ihåg varifrån uttalandet kom som upprörde mig. 

Vadå skitår? Varför skitår? 

Är det inte så att vi själva ansvarar hur skitigt det blir runt om oss?

 

 


 

Pandemin skapade vi själva... tyvärr... men sjukdomen och spridningen fick oss att stanna upp och tänka om...

Själv tänker jag om gångna året som om en spegel. En sådan i badrummet eller ännu bättre som i klädbutik, där man får betrakta sig själv från alla möjliga håll. Det vi ser är en sanning, nakna sanningen om oss själva.

Det var mycket jag såg i speglingen i år... Det roligaste de senaste dagarna. Man lever som man lär sägs det. Då förväntar man sig att makthavarna föregår med gott exempel. Inte för att någon begick något brott, men det blev småknasigt när uppmaningen om att hålla i och hålla ut var för svårt för den som uppmanar...  Det blev inte så smickrande löpsedlar och obekväma frågor istället.

Vi är bara människor... 

Ja, vi är bara...

Det BARA var väldigt signifikant i speglingen. 

Många hade bara någon BARA... och statistiken på Folkhälsomyndigheten sidor avspeglade bara ...

 

Intressant spegelbild gav media. Från rå fakta om viruset genom olika synpunkter om sjukdomen och besvär till  konspirationsteorier vid få tillfällen. Många pressträffar och konferenser och många frågor. En del frågor förblir obesvarade för att det finns inga svar varför människor beter sig som de gör...

 

 


 

Min egen spegelbild då? Jag håller i och kommer att hålla ut. Det är omständligt, det kan jag erkänna, men inte så svårt...  

Känner mig stolt att jag kunde avstå i år från mina behov och bidra till tryggheten för andra. Känner mig stolt att jag inte reste, kunde handla mat via internet, struntade i reor och erbjudande. Känner mig stolt att jag kunde hjälpa andra, att ordna saker i vardagen för några äldre, särskilt i början av pandemi. Jag kan titta i årets spegel utan att skämmas eller känna mig obekväm...

 


 


Nytt år med vaccin knackar på dörren. 

Mycket hopp, men jag är medveten att pandemin inte är över på långa vägar....

 

Önskar er alla som råkar titta förbi: