Akleja har en speciell plats i mitt hjärta. Det är en blomma
som bjuder på många estetiska upplevelser.
Färg- och formprakt gör att jag blir
varm inombords och gillar att ha de överallt i trädgården, gillar fånga de på
bild och fantisera om dem, särskilt med Olympus ;)
För en fotomakronörd är aklejan en källa, en rikedom, en
saga, poesi och konst…
Redan på våren glädjer deras första blad ögonen med ljuva
nyanser av grönt. De första trefingrade rosettbladen bygger ”små rosor” tidigt
på våren. En fuktig morgon kan vattenpärla förvandla de till smycken på marken.
Ja, de är oerhört vackra fotomodeller under hela säsongen, från tidigt på våren
och genom nästan hela sommaren tills frökapslar öppnar sig och små svarta
pärlor försvinner i marken för att återkomma på våren i ännu finare förmer och
färger…
De kan överraska!
Särskilt omtyckta av humlor är de flitigt pollinerade
och ibland kan det hända att en blomma som var rosa året efter blir en
blandning av olika färger.
Aklejor är underbara!
För detta inlägg letade jag efter lite information om växten
och fick en spännande läsning. Visste Ni att blomman förekommer vilt, men just den
vilda formen är sällsynt i Sverige. I Tyskland odlades Akleja som medicinalväxt
och därifrån införde munkarna blomman till Sverige. Kanske därför syns den runt
gamla gårdar och kloster. För övrigt finns blomman i nästan hela Europa, i
Kaukasien och Sibirien, fast olika källor ger olika informationer. I visa länder är Akleja betraktad som
sällsynt i det vilda och därmed under skydd.
Rik på alkaloid, kumarin och
glykosid var Aklejan en källa till olika läkemedel och betraktas ibland som
giftig.
Det latinska namn är Aquilegia vulgaris, som på svenska
tolkas Akleja eller Akvileja. Av vissa källor interpreteras Aquilegia som en
sammandragning av aquila legia, som är latin och betyder ungefär "en
samling örnar". Många tolkningar leder till fåglar som Duvblomma eller Duva
drar vagn. Folkliga benämningar kan vara ibland obscena ;) Vissa forskare
tolkade namnet från aqua (vatten) eller den antika staden Aquileia.
Äldre svenska namn är Åkerleja eller Tyska klockor.
Några
utländska folkliga namn: Mormors/farmors huva eller Jungfru Marias handskar.
Vulgaris, det vet Ni, kommer av latinets vulgus och betyder
vanlig.
Jag ser svanar… och associerar till vatten, dans, balett,
något väldigt skört och olika sinnesstämningar…
Ja, Aklejor är underbara!
Jag kunde skriva en bok om dem och
det jag ser, men då kan jag riskera att det bli för mycket tjöt ;)
så jag
bjuder på några bilder från min trädgård.
Kiedy fotografuję
Orliki, widzę łabędzie... Mnóstwo tańczących łabędzi, niczym w balecie...
Orliki, nie tylko
te piękne kwiaty, ale cała roślina jest niewyczerpanym źródłem dla uzależnionej
od makro ;)
Bogactwo kolorów i form sprawia, że zawsze chętnie zwracam Olympusa
ku kwiatom i dlatego dzisiaj u progu lata zapraszam Was do krainy Orlików w
moim ogrodzie. Lub jak kto woli do kwiatowego baletu...
Lubię polską
nazwę Orliki, choć jak wcześniej wspomniałam, ja widzę łabędzie.
W internecie
znalazłam także informacje o nazewnictwie ludowym, nie zawsze nadającym się do
publikowania;)
Większość nazw pochodzi jednak od skojarzeń z ptakami, jak na
przykład Gołębi kwiat czy Gołębie skrzydła.
Znalazłam też taką bardziej opisową
nazwę, Gołąb ciągnący wagon, jaka mnie rozbawiła.
Anglicy nazywają
Orliki babcinym kapturem, Granny's
bonnet, a Francuzi kojarzą z rękawiczkami Najświętszej Panienki…
Po szwedzku jest to
po prostu Akleja, czyli bardzo łatwo zapamiętać, czyż nie?
Orliki w mowie
kwiatów odpowiadają za zmienne nastroje…
Kochane Orliki
kwitną i cieszą oczy i duszę!
Källor/Źródła: Encyklopedi, Wikipedia, odla.com, Den virtuella
floran, Växtportalen, google, min trädgård