Jag ser bara blått

 

Just nu är det betydlig mer färger i trädgården och runt om, trots kyliga vindar och ganska kyliga prognoser med... Inte bara väderprognoser...

Vaknade av ett prasslande, skramlande och visslande ljud utanför fönstret. Klockan lite över fyra.  Det visade sig att stararna var så morgonpigga och städade sin holk eller "producerade"  ägg. Det var svårt att avgöra, men jag blev glad. Starar har bott i min trädgård sedan jag kan minnas, men de senaste två eller tre åren valde de bort mina holkar...

Vi tillverkade nya, lite "finare" och ja, vilken lycka! Starfamilj bildas här igen! Hoppas även att jag får möjlighet att fånga de på bild. 

I övrigt upplever jag att fågelkvitter i år är mycket mindre och det verkar att det är mycket mindre små fåglar som flyger runt. Även pilfinkar  som brukade vara i stora grupper i min häck är bara få par i år... Är det kylan, aprilsnö eller något annat? Oroväckande i alla fall... Och inga kräldjur än så länge. Det är också lite märkligt...

Krokusar bleknade och återgick med full kraft till lökarna. De var praktfulla denna vår och kom i rätt tid för humlor och bi. Lyckades skapa en mobilfilm :-) och ber om ursäkt för kvalitet på den, men jag har inte lärt mig än att redigera filmer, så den är alldeles rå...

 

 

 

Det är härligt med våren, allt det fräscha och nya! Om det kunde också varit så hoppingivande i den mänskliga världen, men över den får jag gnälla en annan gång. 

 

 

 

mellan bilder och ord... / między wierszami...

Fåglar tjattrar, kvittrar och för liv vid holkarna, grässtråna är större och grönare för varje dag. Träd får ett ljuvt skimmer av bristande knoppar. Även en ruggig dag som idag känns bra eller inte så ledsamt som på hösten…  Det är märkligt och underbart på samma sätt. Vårkraft och vårmagi! 

Och blommor! Vårblommor har så intensiva färger! Eller det är vår egen längtan som gör att färgerna sprakar och lyser starkt i solstrålar. Våreuforia! 

En makrofantast behöver inte mycket för att känna lycka. Allt blir ett motiv, från vinterrester till första regndroppar, knoppar, blommor och blomdetaljer. Växtriket är oändligt och snart vaknar småkryp och fjärilar kommer fladdra över blommor… Häromdagen såg jag en första guldvinge! Vårlycka! 

Grubblade ett tag… kände inte lyckan… Har en fin kamera och finfina objektiv… men det vill inte komma något wow upplevelse och på skärmen rullar massor av bilder… ja… likadana, redan tagna…

En krokus är en krokus, en humla är en humla och knoppar på en buske är likadana år efter år, vår efter vår… och det vimlar av bilder överallt på alla möjliga medier… alla är fotografer nuförtiden…

Jag vill… ja, vad vill jag egentligen?

Jag skruvar ett objektiv på min kamera och går ut… Det orgasmiska (som Rantamor utryckte så fint i något inlägg) finns där någonstans… med ljus, mot ljus, vid sidoljus, på morgonen, på dagen och vid skymningen, alltid! Jag grubblar inte längre vad jag vill och vad det finns eller inte finns, om motivet är sönderfotograferat eller okänt… det har ingen betydelse längre… 

Jag ”dyker” in i tujan och där fanns det! Fotolycka! Vårlycka!

Ha en fin fotovår!

***

...między wierszami i frustracjami, chyba powinnam napisać ;)
Wiosna w kwiatach i ptasim radosnym rozwydrzeniu. W słońcu i pierwszej zieleni migocze radośnie, tylko mnie jakoś nie po drodze... 

Marudzę, rozstrząsam i sama nie wiem...

A to przecież takie proste! 
Trzeba tylko drzwi otworzyć, odetchnąć i pozwolić się ponieść wiosennej euforii, zachwyceniu słonecznym i pstryknąć coś w ogrodzie albo w lesie, pierwszego pąka, bąka lub pająka... Zatrzymać w kadrze przylaszczkę lub zawilca... 

A że zdjęcie nie takie, i że wszystko już było... 
Było, ale moje dopiero będzie!
Wiosna, krucha i piękna, mija tak szybko...

 

A friend...

Are you upset little friend? Have you been lying awake worrying? Well, don't worry...I'm here. The flood waters will recede, the famine will end, the sun will shine tomorrow, and I will always be here …. 

Snoopy       

 

Kiedy miłość odchodzi, nie zatrzymuj jej siłą... to z piosenki dziś już antycznej... 
i nie pamiętam, kto był autoren i kto śpiewał. 
Tylko te słowa zapadły głęboko i wzbudzają dziś refleksję...

Refleksja nie dotyczy miłości, ale przyjaźni.

Przyjaźń odchodzi...

Być może czas ułoży swoje wzory i to, co dziś pozostaje niedopowiedziane, nabierze kształtów i barw...

Być może wiatr czasu rozpędzi czarne chmury...

Nie wiem... 

Kiedy przyjaźń odchodzi nie zatrzymuj jej siłą...
Nie zatrzymuję...

En vän är som en sällsynt fågel…

Somliga fåglar är flyttfåglar…

En vänskap som inte tål att allt blir sagt, håller inte i det avgörande ögonblicket. 

 Carl Joachim Hambro                         

Kär i blå... / Kocham niebieski...

Macrotherapy

Det är så roligt med makro, särskilt nu, när det knoppar, kommer vårblommor och ljuset bjuder på härliga reflexer.
Jag alltid gillat makro och när jag började fotografera med systemkamera var makroobjektiv den första som jag investerade i. Också den första som gick sönder ;) Eller jag skulle skriva jag körde den sönder!

Jag blev makronörd och det är ofta så att fotografering börjar med makro och slutar med makro. Visst jag tar då och då andra bilder, något landskap eller porträtterar djur, "jagar" fåglar, men inget objektiv sitter i kameran så länge som just makro. 
Och nu blev det ännu roligare. Jag upptäckte att jag kan använda massa olika kombinationer med linser att fota makro. I samband med inköp av några antikobjektiv hittade jag gammal makrolins som man skruvar på som filter. Plötsligt blev makrovärlden ännu större eller närmare, beror på hur man ser på det :)

Bilderna får "prata för sig själva" :) Tagna med olika linser, inte bara makro.

***

Dla kogoś, kto jest uzależniony od makro, wiosna i piękne wiosenne światło to raj! Wiosenne kwiaty, pąki i bąki i massa kolorów sprawiają, że żaden z moich objektywów nie "pracuje" tak ciężko jak makro. 

Fotografuję oczywiście i to i tamto, ale zawsze zaczynam i kończę na makro. Ostatnio dokupiłam sobie jeszcze antyczne "szkiełko", jakie można dokręcać na dowolny objektyw i makroświat stał się jeszcze ciekawszy :) lub bliższy. Zależy jak na to spojrzeć ;)

Na zdjęciach różniste próby z makro i nie tylko.

Vårtecken på hösten / Jesienna przylaszczka

Soligt och varmt så sent i oktober. Det känns bra och märkligt på samma gång. Det är inte normalt vid den tiden på året.
Runt tretton grader på nätterna och på dagen vid lä noterades runt arton! 

När jag höststädade i trädgården trodde jag inte mina ögon: en blåsippa tittade upp! 
Jag lämnade trädgårdsarbete genast. Tog Olympus och försökte fånga den ljuva modellen, samt letade efter fler ”vårtecken”. 
Och de fanns! 
Min vattenax som är aprilblomma doftade vanilj mycket skönare än på våren och blommorna var också finare och större. 
Tusenskönor brukar komma så här sent på hösten då och då, men i år är det ovanligt många!

Många andra växter som skulle vissna för länge sen har fortfarande fina knoppar, glädjande och märkligt! 

Det varnas inför orkanen, brrr, vill inte ens tänka vad som kan hända i trädgården… 

Än så länge gläder vi oss fortfarande av många färger. Det verkligen känns att våren som ville inte komma i sin tid kom nu på besök och tar en fika med hösten… eller det är alla tre, vår, sommar och höst som konspirerar inför vintern ;)

***

Wiosna jesienią albo jesień wiosenna. Pogoda całkiem zwariowana, a na termometrze dwucyfrowo,
powyżej piętnastu w dzień i niewiele mniej w nocy. 
W ogrodzie "obudziła się" przylaszczka, co dokumentują foty poniżej :)

To ciepło nie wróży jednak niczego dobrego... w telewizji ostrzegają przed sztormem, brrr...