b

b

-

-

onsdag 30 december 2015

be good...






Beundrar Er som hinner uppdatera bloggen dagligen… dessutom har Ni alltid fina bilder och något spännande att skriva. 
För mig gick året alldeles för fort och jag har en känsla av att jag inte hann med någonting. Bloggade sällan och skrev inte mycket hos Er heller. Jag försökte, men det blev som det blev. Hoppas att jag är förlåten… 

Jag konstaterar att det var mycket konstigt år för mig, men oerhört lyckligt. Kanske därför jag har känsla av att allt gick så fort…
 
Men året som passerar var inte det bästa för alla och det gör ont… 
när jag tänker på alla de barn som fick följa efter ledsna och trötta föräldrar till okända länder för trygghet och bättre liv… 
när jag tänker på alla de barn som inte får gå till skolan för att skolan bombades…
när jag tänker på alla de barn som inte har någon förälder längre och är någonstans ensamma, hungriga, ledsna och vilsna…
när jag tänker på alla de barn som dog…
när jag tänker på alla de kvinnor och män som känner sig vilsna och är betingade av hemska minnen…
när jag tänker på alla de kvinnor som blev ensamma i främmande land…
när jag tänker på kriget… 

Jag träffade många barn i år. Flykting barn. De söta småttingar kom med sina föräldrar till olika evenemang som organiserades i Halmstad för flyktingar. De leker och skrattar som alla andra barn. De lär sig språket snabbare än vuxna och många gånger hjälper till vid samtal. 

Senast på Språkcafe vid Dramalogen träffade jag en kvinna med två döttrar. Kvinnan log, men såg väldigt trött och uppgiven ut. Hennes familj väntar på Migrationsverket beslut. Det passerade några månader och många kommer att passera innan hon kommer ha möjlighet att fortsätta med livet… 
Jag vet själv hur det är att vänta. Jag väntade många långa månader för över tretton år sen… men jag flydde inte kriget…
Det är lätt att säga öppna ditt hjärta, men mycket svårare att öppna det på riktigt, göra något, hjälpa märkbart så att alla de söta prinsessor och vackra prinsar glömmer kriget och flyktingbarn statusen…
Jag själv utgår från att jag inte kan hjälpa alla, men jag kan alltid göra något till någon. Så som mina svenska vänner gjorde, när jag väntade på mitt uppehållstillstånd.
Jag försöker ge tillbaka det jag fick en gång i tiden:
Ett samtal – som fick mig att koncentrera på orden och på så sätt kunde min hjärna koppla av alla andra bekymmer för en stund…
En gåva – julklapp, som fick mitt barn att le och även jag kunde njuta av just denna julen…
En gåva – lite kläder, bussbiljet, en middag tillsammans…
Inte mycket, men samtidigt oerhört mycket och betydelsefullt. Så jag är glad att jag idag kan prata svenska på Dramalogen, samtala, förklara, hjälpa. Jag är glad att jag hade möjlighet att ”fixa” några julklappar och gömma de under granen på julfesten för flyktingbarn…(vad glada de var!), jag är glad att jag kunde hjälpa med några kläder och skor…  
Och det finns mycket mer små saker jag kan göra och det kostar mig bara lite tid, men mitt hjärta bultar när jag ser småttingar ler...

Ja, det var ett märkligt år det som passerar… jag önskar att det som kommer blir mindre tungt.

Önskar Er alla 
A HAPPY NEW YEAR 2016!






Miniony rok upłynął tak szybko... i mam wrażenie jakbym się ciągle spóźniała, jakbym nie zdążała... 
Kiedy jednak przyglądam się temu mijającemu rokowi trochę bliżej, to był to dla mnie bardzo dobry rok, może nawet ten z tych najszczęśliwszych :-) I pewnie dlatego jest mi żal, że tak szybko mija. 

Ale ten mijający rok nie dla wszystkich i nie wszędzie był szczęśliwym rokiem. Tak wiele miejsc na świecie dotyka terroryzm i wojna. Tak wiele dzieci zamiast poznawać literki poznaje strach, okrucieństwo i śmierć... Tak wiele dzieci cierpi niedostatek i głód... Tak wiele dzieci dotknął los uciekiniera...

Ten mijający rok, na pewno był rokiem kontrastów i pełen wydarzeń. Wydarzeń w  wielu przypadkach bolesnych i trudnych do zrozumienia, często nieakceptowalnych... Wydarzeń, jakie na zawsze zmieniły miejsca na Ziemi, wpłynęly na wielu ludzi, pozostawiły krwawe i bolesne ślady...
Mam naiwnie nadzieję, że nadchodzący rok przyniesie zmiany... na lepsze... że przyniesie koniec wojny i pozwoli ludziom wrócić do swoich domów, że dzieci znów będą się mogły bawić na swoich podwórkach i wrócą do szkół... że my sami będziemy lepsi... dla siebie i otaczającego nas świata.


Życzę Wam
SZCZĘŚLIWEGO NOWEGO ROKU! 













onsdag 23 december 2015

*******************************************************








*********************************************************************************************************************************





måndag 14 december 2015

För första gången... / Ten pierwszy raz...





Någon gång är den första gången…
Min vän sa, det var bara en tidsfråga…
Kanske det. I alla fall, jag gjorde det! Jag vågade ställa ut!
För första gången, på riktigt i ett riktigt galleri.
I fredags i samband med Jullunchen slog Dramalogens eget galleri upp sina dörrar, Galleri Klo!
Valde visa mina äldre bilder. Två från kusten.  

Om ni har vägarna förbi kom gärna och njut av underbara konstverk som presenteras i Galleriet.
Måleri, skulpturer, installationer och foto.
Jag är faktiskt stolt och känner mig hedrad att vara med :-)
För er som kanske är lite nyfikna klicka på Dramalogens namn som leder till hemsidan.





Kiedyś musi być ten pierwszy raz... I był.
W piątek otworzyła swoje podwoje Galeria Klo.
I tam po raz pierwszy odważyłam się pokazać swoje fotograficzne wyczyny .
Galeria Klo jest częścią artystycznej organizacji Dramalogen, której mottem jest: „słuchać, zrozumieć i zmienić”. 










fredag 4 december 2015

det går fort...






Det gick fort.
En vindpust och ingenting är sig likt längre.
Ett träd som gav mig ljuvlig skugga under heta sommardagar finns inte längre. Jag får vänta många många år innan det nyplanterade trädet ger mig ny skugga… jag kanske inte hinner sätta mig i dess skugga… sådan är naturen ibland. 
Hård och ljuvlig samtidigt. 
Skrämmande och fascinerande. 
Naturens krafter gör skador och förödelse. Naturen ger och tar. 
Jag kan sörja mitt vackra träd, men jag accepterar och respekterar naturens krafter…

Det gick fort.
En tanke, ett drag, ett ryck och en vacker stad är inte sig lik.
Många människors liv gick inte rädda. 
En mamma kommer aldrig mer krama om sin son eller dotter. Ett barn kommer aldrig mer se sin mamma, pappa eller sin vän. 
En vän förlorade en kär vän. Människan ger liv och tar bort det barbariskt och skoningslöst, 
för vadå? 
Obegripligt, oacceptabelt, onaturligt.

Det går fort.
Ett sjukt beslut och världen är inte sig lik längre. 
Jag vill inte tro att vi väntar krig… igen…  
Som om människan aldrig kan lära sig något från sin historia…
Oberäkneligt, oförutsägbart.