b

b

-

-

tisdag 16 juni 2020

Jag längtade så...





Jag längtade oändligt, redan från oktober till våren och värmen.
Och nu är den här!
Jag förstår inte hur jag kunde längta efter

värmen som är påtagligt jobbig, man svettas och är svimfärdig största delen på dygnet
efter solen som orsakar eksem och ont i ögonen
torkan
myggor
flugor
fästingar
damm
ohyran på växterna
ogräs
gräsklippning
kirskål
mördarsniglar

och mycket mycket mer...

Det måste vara något fel på mig ;-)




Å andra sidan...

nätterna är så ljuvliga
fyllda av oemotståndliga dofter och så ljusa

morgnar glittrar med dagg och färger

fåglar kvittrar redan vid tre tiden

kråkan söker mat i min trädgård

och även räven var på besök, lämnade avtryck (dvs. stor skitkorv) på den upphöjda rabatten  och lekte med mina tofflor

gul akleja överlevde och är finare än någonsin

petunior lyser på altanen

liljor har fyllda starka knoppar och liljebaggarna är inte så påfrestande...

syren doftar och pioner doftar, snart doftar även jasmin

katterna sträcker sina kroppar på soffan ute

och kökslandet blev lyckat

tomater blommar

potatisar blommar

det blir god sallad om några veckor av det som växer i krukor

jordgubbar mognar i solen!

Ja, jag längtade så och mina drömmar blev verklighet, med några svarta fläckar...
so what!

Åt fläckar kan vi inte göra något, ingen av oss... tvätta händerna och hålla andan...
och det blev mer tid för trädgård, foto och måleri... och skogstrollet verkar glad att jag besöker honom oftare, även om det är jag som behöver gömma mig från verkligheten...
















Snart är det midsommar...








söndag 14 juni 2020

Vita nätter, svarta tankar och gråmelerat elände







Han kom först vid skymningen någon gång på våren och skrek utanför mitt sovrumsfönster. Först trodde jag att det hände något med mina katter, men de var borta någonstans. Fattade ingenting. Vi stirrade på varandra en stund genom fönstret och jag viftade bort honom och återgick till sömnen. Han smög sig in och åt mina katters mat, samtidigt passade han på att markera på min dammsugare.
Dagen därpå misstänkte jag först att det var mina katter som börjar bli senila och markerar hemma.
Men de var själva oroliga och jag fick känslan av att det är något som inte stämmer...




Och det var det! Vi fick ovälkommen gäst på nätterna och andra tider på dygnet när vi eller katterna var borta. Dessutom ung och okastrerad! Ett gråmelerat elände!

Han är vacker och stark och listig. Jag vet inte hur jag kan fånga honom och skrämma bort honom. Jag vill inte ha saker och ting nerpissade! Uff!




Det är en fin tid nu. Dagarna är ljuvliga och nätter varma och ljusa. Det doftar härligt av  syren och liljekonvalj, aklejors olika färger och former gör mig glad och grönskan är gudomlig, så som det brukar i maj och juni. Men jag har sömnbrist och det luktar kattpiss på flera ställen i trädgården. Kattluckan blev stängd och mina "gubbar" är ledsna att de inte kan smyga runt på nätterna som de vill...

Vi leker katt och råtta... Än så länge är jag looser...
Främmande kattelände kommer och går som han vill, när solen gick ner eller precis vid gryningen... Nätterna är korta och vita och jag hör och ser honom varje gång! Förtydliga, varje natt!

Och corona på det! Trängsel i matbutiken på grund av turister, uppskjutna sjukhusbesök, andra ärende och semesterresor inställda... Ibland känns allt sååå mörkt!












söndag 17 maj 2020

att hålla i...




Det verkar som att höststormar flyttade till våren och förpestar de flesta dagar... usch...
Om man bor på landet för man stå ut med mycket.

Håll i och håll ut... var den senaste rekommendationen.

Vi håller.

Vi planerar mycket. Rättare sagt ändrar planer, avbokar resor och hotell. Vi hjälps åt med det vardagliga, handlar åt de äldre, håller avstånd och håller masken, trots  oron och samma svårigheter som i andra delar av landet...
Men det är svårt att stå ut, när det finns de som "vet bättre" och struntar i allt.

Hallandskusten börjar "stockholmieras" som det brukar...

De är immuna och det är bara en, två timmars resa på 50 mil. Dessutom att vädra stugan är det nödvändigaste och viktigaste i livet! ???

Ja, ja, jag ska inte moralisera, men jag är också orolig, utsatt och osäker... 

Kyliga vindar med hagel då och då, deprimerande nyheter och prognoser.
En söndagsmorgon i maj.

Skönt att jag har en hobby eller två och några måsten så jag kan hålla i...
I trädgården eller i skogen med trollet och jag hoppas att det går att stå ut!






























tisdag 12 maj 2020

maj(o)gräs




Det blåser förfärligt! Kall vind från norr, brr...

Skulle dela med er mina tankar över något som hände häromdagen, men kände att det blir för dystert i samband med dagliga nyheter och tidigare inlägg....

Jag plockade fram minneskort med lite gräsliga bilder ;-) bokstavligen! 
Kröp på gräsmattan på jakt efter några mördarsniglar (och det blev ganska rejäl skörd, tyvärr) och upptäckte hur härligt det är att ha lite gräsligare gräsmatta...




Jag menar, att det ploppar upp några maskrosor ibland och tusenskönor täcker vissa delar, att det gömmer sig även några krokusar här och där... det var överraskande och roligt.
Hittade massor av roligheter att fota innan jag äntligen tog fram gräsklipparen...

Men även då, jag klippte de flesta sniglar men tusenskönor och lite annat på kanterna fick vara kvar...  :-)




















söndag 10 maj 2020

glädjebehov


 



Det går över...
Så småningom blir det bra igen...

Sägs det...

Ibland är det omöjligt att inte associera till pandemin. 
Den kröp in i varenda hörn i livet och skrämmer.
Jag har svårt att föreställa mig att det blir bra igen... 
Det var inte så bra då så hur kan det blir bra igen?

Det är inte semesterresor och social distansering eller inställda evenemang och stängda krogar i Stockholm som gör mig nedstämd och orolig.

I coronas skugga blev det så tydligt att allt inte var så bra och borde inte komma tillbaka...

alla dessa flygresor med föroreningar...
alla dessa resor som ledde till överturism och förstöring...
alla dessa billiga  varor i överflöd som ledde till överkonsumtion och nerskräpning...
överproducering
övershopping
matsvinn i obegripligt mått


Innan corona slog till såg jag ett program på tv om begravningsbyrå. Det pratades bland annat om en ny trend: människor vill skapa en minnes plats-grav för sin avlidne anhörig i det land där människan levde och andra grav i landet denne kom ifrån... ?! 

Postumt överflöd... 




Häromdagen var det ett annat program om vikingatidens natur. 
Fastnade för en formulering om hållbarheten och människans respekt för naturen under denna period. Om vi kunde tänka så idag. Att ta från naturen, men ge den tillbaka och behålla harmoni... 

Men även då gjordes det så kallas upptäcktsresor (läs våld och plundring) i helt annat syfte. 

Ett hus, stuga på landet, en bil eller två, pengar på konto och på börsen...
Eget bolag och även flygplan... 
Hummer från andra sidan klotet på bordet...
Välstånd...  

Girighet...

Inget hus och inget land, ständig hunger...
Sjukdomar i överflöd....

Krig...

Olika världar? Nej allt det ske på en och samma.





Det blir bra igen... 
Jag vet inte... Jag tror inte det, vi är många och olika, alldeles för många och för olika...
Naturen är väldigt sliten och väldigt trött på oss... 

Det blir en tid efter corona, den kan bli bra...











 

torsdag 30 april 2020

sippornas tid





Aprilsol och härlig vårvärme fick mig ut på många långa promenader i skogen.
Med kameran eller utan (oftast, tyvärr) vandrade jag bland bokar, björkar, tallar mot den mörka granskogen vid sjön.
Solen värmde gott, fåglarnas olika kvitter fick mig att glömma vardagen.
Mina tankar flög till Lars Lerins målningar. Jag studerade björkbark och ljus och lyssnade.
Ibland var skogstrollet med ibland vandrade jag ensam. Då stannade även kameran  hemma på hyllan. Jag ville bara vara...

Sipporna är kvar bara på minneskortet.

Det gick fort, alldeles för fort...




Söker mig allt oftare till skogen. Det känns trygg och bra med skogstrollens sällskap, långt ifrån alla nyheter om att det inte står rätt till i verkligheten.
Men även skogstrollet är påverkat av allt det som sker just nu, viruset, smittspridning, döden, permitteringar och andra ekonomiska konsekvenser.

Vi pratar inte så mycket, som vi brukade förr... vi vandrar mot sjön i tystnad, försjunkna i våra tankar. Tankar som är en smula dystra... kanske mer än en smula.

Efter några kilometers vandring är det skönt att sätta sig ner i sista solstrålar.
Solen går ner bakom sjön i alla nyanser av rödlila. Fåglarna avslutar dagen med ljuvliga trudiluttar.
Det blir frost imorgon, konstaterar skogstrollet och går in till stugan för att elda i kaminen.

Jag sitter kvar en stund till och beundrar färgskiftningarna på himmelen.


 



















torsdag 2 april 2020

kvasten på parkeringen





Oro hänger i luften. 
Många tankar och funderingar kretsar runt pandemin.
Försöker fixa vardagen säkert, försöker hjälpa andra säkert och försöker bli hoppfull trots dystra nyheter och statistik.

Svårt.

En promenad vid havet hjälper mot huvudvärk, men även naturen är i år i någon slags oordning. Vårblommor kom i januari, snön med minusgrader i slutet av mars och blommorna fick stryk! Dagens kalla vindbyar påminner om höststormar. Uppochner...

Statsministerns senaste pressträff förstärkte oron, även om hans uppmaning till påskkärringar gillade jag skarpt och den fick mig att le en stund...




















lördag 28 mars 2020

mörkt på soliga dagar





Vår! Solen skiner och krokusar lyser med starka färger. Lärkor spelar i luften, humlor  surrar runt och första fjärilar visade sig här och där. Nästan idyllisk och jag vill vara glad! Glad av solen, ljuset, naturen, men årets vår är som dagens väder, vintertemperatur i sommartid.

Corona mörker... Rädsla och översvämningar av motsägelsefulla nyheter.

Varför människor krånglar till det?
Varför sker olika tolkningar av en enkelt rekommendation... till exempel om resor.
Stanna hemma råder hälsomyndighet.
Varför är det så svårt att förstå?
Varför behövs restriktioner istället för förnuft?

Ansvarstagande och tillit...

Snart är det påsklov. 
Runt mina trakter finns det många sommarstugor. De ägs av människor i stora städer.

Det är rolig när befolkningen fördubblas på semestertider, då blomstrar olika verksamheter och det är allmänt trevlig att träffa olika människor.
Men vad betyder den fördubblingen i år? 
Fördubbling av glädje eller oro? 
Frisk promenad eller spridning...

Svårt. 
Corona mörker täcker många solglimtar. 

Mina grannar är 80-plussare. Jag försöker hjälpa de med att handla mat och vi har en underbar butik, där man kan handla säkert, men om det kommer för många besökare från stora städer försvinner tryggheten. Jag vill hjälpa mina grannar, men blir det möjligt?

Kära semestergäster ni är mer än välkomna, men är det verkligen ansvarsfull och förnuftig att koma hit just i år? Det finns många fina platser runt storstäder för att njuta av naturen med.
Om vi hjälps åt på det sättet vi är uppmanade att göra, blir allt mycket lättare och smidigare, tror jag...

Önskar er alla en härlig vår :-)