glädjebehov

 

Det går över...
Så småningom blir det bra igen...

Sägs det...

Ibland är det omöjligt att inte associera till pandemin. 
Den kröp in i varenda hörn i livet och skrämmer.
Jag har svårt att föreställa mig att det blir bra igen... 
Det var inte så bra då så hur kan det blir bra igen?

Det är inte semesterresor och social distansering eller inställda evenemang och stängda krogar i Stockholm som gör mig nedstämd och orolig.

I coronas skugga blev det så tydligt att allt inte var så bra och borde inte komma tillbaka...

alla dessa flygresor med föroreningar...
alla dessa resor som ledde till överturism och förstöring...
alla dessa billiga  varor i överflöd som ledde till överkonsumtion och nerskräpning...
överproducering
övershopping
matsvinn i obegripligt mått


Innan corona slog till såg jag ett program på tv om begravningsbyrå. Det pratades bland annat om en ny trend: människor vill skapa en minnes plats-grav för sin avlidne anhörig i det land där människan levde och andra grav i landet denne kom ifrån... ?! 

Postumt överflöd... 

Häromdagen var det ett annat program om vikingatidens natur. 
Fastnade för en formulering om hållbarheten och människans respekt för naturen under denna period. Om vi kunde tänka så idag. Att ta från naturen, men ge den tillbaka och behålla harmoni... 

Men även då gjordes det så kallas upptäcktsresor (läs våld och plundring) i helt annat syfte. 

Ett hus, stuga på landet, en bil eller två, pengar på konto och på börsen...
Eget bolag och även flygplan... 
Hummer från andra sidan klotet på bordet...
Välstånd...  

Girighet...

Inget hus och inget land, ständig hunger...
Sjukdomar i överflöd....

Krig...

Olika världar? Nej allt det ske på en och samma.

Det blir bra igen... 
Jag vet inte... Jag tror inte det, vi är många och olika, alldeles för många och för olika...
Naturen är väldigt sliten och väldigt trött på oss... 

Det blir en tid efter corona, den kan bli bra...