Det verkar som att höststormar flyttade till våren och förpestar de flesta dagar... usch...
Om man bor på landet för man stå ut med mycket.
Håll i och håll ut... var den senaste rekommendationen.
Vi håller.
Vi planerar mycket. Rättare sagt ändrar planer, avbokar resor och hotell. Vi hjälps åt med det vardagliga, handlar åt de äldre, håller avstånd och håller masken, trots oron och samma svårigheter som i andra delar av landet...
Men det är svårt att stå ut, när det finns de som "vet bättre" och struntar i allt.
Hallandskusten börjar "stockholmieras" som det brukar...
De är immuna och det är bara en, två timmars resa på 50 mil. Dessutom att vädra stugan är det nödvändigaste och viktigaste i livet! ???
Ja, ja, jag ska inte moralisera, men jag är också orolig, utsatt och osäker...
Kyliga vindar med hagel då och då, deprimerande nyheter och prognoser.
En söndagsmorgon i maj.
Skönt att jag har en hobby eller två och några måsten så jag kan hålla i...
I trädgården eller i skogen med trollet och jag hoppas att det går att stå ut!
Det blåser förfärligt! Kall vind från norr, brr...
Skulle dela med er mina tankar över något som hände häromdagen, men kände att det blir för dystert i samband med dagliga nyheter och tidigare inlägg....
Jag plockade fram minneskort med lite gräsliga bilder ;-) bokstavligen!
Kröp på gräsmattan på jakt efter några mördarsniglar (och det blev ganska rejäl skörd, tyvärr) och upptäckte hur härligt det är att ha lite gräsligare gräsmatta...
Jag menar, att det ploppar upp några maskrosor ibland och tusenskönor täcker vissa delar, att det gömmer sig även några krokusar här och där... det var överraskande och roligt.
Hittade massor av roligheter att fota innan jag äntligen tog fram gräsklipparen...
Men även då, jag klippte de flesta sniglar men tusenskönor och lite annat på kanterna fick vara kvar... :-)
Det går över...
Så småningom blir det bra igen...
Sägs det...
Ibland är det omöjligt att inte associera till pandemin.
Den kröp in i varenda hörn i livet och skrämmer.
Jag har svårt att föreställa mig att det blir bra igen...
Det var inte så bra då så hur kan det blir bra igen?
Det är inte semesterresor och social distansering eller inställda evenemang och stängda krogar i Stockholm som gör mig nedstämd och orolig.
I coronas skugga blev det så tydligt att allt inte var så bra och borde inte komma tillbaka...
alla dessa flygresor med föroreningar...
alla dessa resor som ledde till överturism och förstöring...
alla dessa billiga varor i överflöd som ledde till överkonsumtion och nerskräpning...
överproducering
övershopping
matsvinn i obegripligt mått
Innan corona slog till såg jag ett program på tv om begravningsbyrå. Det pratades bland annat om en ny trend: människor vill skapa en minnes plats-grav för sin avlidne anhörig i det land där människan levde och andra grav i landet denne kom ifrån... ?!
Postumt överflöd...
Häromdagen var det ett annat program om vikingatidens natur.
Fastnade för en formulering om hållbarheten och människans respekt för naturen under denna period. Om vi kunde tänka så idag. Att ta från naturen, men ge den tillbaka och behålla harmoni...
Men även då gjordes det så kallas upptäcktsresor (läs våld och plundring) i helt annat syfte.
Ett hus, stuga på landet, en bil eller två, pengar på konto och på börsen...
Eget bolag och även flygplan...
Hummer från andra sidan klotet på bordet...
Välstånd...
Girighet...
Inget hus och inget land, ständig hunger...
Sjukdomar i överflöd....
Krig...
Olika världar? Nej allt det ske på en och samma.
Det blir bra igen...
Jag vet inte... Jag tror inte det, vi är många och olika, alldeles för många och för olika...
Naturen är väldigt sliten och väldigt trött på oss...
Det blir en tid efter corona, den kan bli bra...
