äntligen!

 

 

...kom lite värme och det kändes som trädgården håller på att explodera i grönska och andra färger.

Från under femman på celsius skalan i fredags till tjugo igår eftermiddag. Alldeles chockerande för växtligheten och en gammal tant... det blev pang bom en sommardag ;-)

Solstrålar, ljuvligt glittrande grönska, roliga former i knoppar och äntligen lite fågelkvitter! Förresten inte så lite det blev som en Vivaldi på högsta volym! Alldeles alldeles underbart.

För några få stunder försvann corona, dåliga nyheter och annat obegripligt käbbel från människor. Jag stängde av allt, nästan bokstavligen och njöt även av ogräs. Ja, med värmen dök det upp förbannade fästingar och "sliskiga korvar" det vill säga mördarsniglar sträckte fram sitt slem med...   Fy, men för den gången blev det bara att blunda för elände och njuta...

av värme 

solglitter

några regndroppar, det kom pytteliten skur på besök

sista vitsippor med rosa fläckar

färgprakt i tulpanrabatten

tusenskönor i gräsmattan

förgätmigej

gullvivor i alla  varma färger, visste inte att det finns så många olika toner i gult och att det finns knallröda gullvivor!

penséer

forsytia  

jord bakom naglarna och ont i knäna...

Det var härlig söndag! Olympus och katterna, de var med. Katterna latade sig under paradisbuske, men olympus fick jobba lite med makro. Laddade även canon artilleri för en solnedgång, men det blev inte av. 

Just nu släpptes kossorna på betesmarker vid havet och jag vågade inte traska förbi till klipporna just den första dag när de var ute... Har fortfarande i minnet dagen för några år sen då jag fotade på stenarna vid havet och skulle hem. Jag vände mig om och mötte många par nyfikna ögon. I och för sig rätt vackra ögon, men de skrämde mig. Hade en ljusblå jacka på mig och försökte vifta bort de med jackan... haha, ni förstår... det visade sig att en bit bort var annat gäng kvigor som lämnade sin kvällsmåltid och rusade fram till min fladdrande jacka...

Som tur var kossorna gillar inte att vada och har respekt för hala stenar. Så jag blev vadare istället och stelnade rätt ordentlig av det kalla havet innan kossorna tröttnade på mig. Så solnedgångar i maj kanske kommer om min make följer med. Gillade mer när får betade här... Ibland kom en bagge på besök, klippte min gräsmatta lite och fick i sig några kvistar av blåregn och tulpanblast... trots det föredrar jag ändå får betande på marken bredvid ;-)

För ett tag sen skrev jag om ett gråmelerat kattelände som åt mina katters mat och pissade på min dammsugare... 

Han försvann över sommaren förra året och jag trodde att skurken blev kastrerad och det är lugnt, men icke!

Det är en listig, vacker ung hankatt som jag inte vet hur jag ska skrämma bort. Han är dessutom inte kastrerad och när han "markerar" då dör allt i närheten av lukten... Min elcykel haft den äran att bli utvald för "markering"!

Bygger fälla och funderar över olika lösningar... Jag vill bara skrämma bort honom, inte göra honom illa. Som jag skrev förr, det är en mycket vacker katt och verkar intelligent dessutom. Så ett noll till katten... än så länge...

Bildligt blir det lite euforisk pyttipanna från trädgården.

 

 

Katter, bortglömt kort och våren

 

 

Våren för sju år sen, 2014!

April/maj, 2014. Ett kort fyllt med bilder till sista bajt. Helt övergiven bland gamla gluggar, adaptrar och ringar. Har svagt minne att jag granskade bilderna, men varför kortet hamnade i glömska i lådan det förbli ett mysterium…

I alla fall skulle jag fånga min katt som rullade sig på altanen, men trots att han  gör sig bra på bild, undviker han mig så fort han får syn på kameran. Hopplöst! Det blev inga bilder.

Har två katter. Två märkliga varelser med olika karaktärer. Som natt och dag eller värme och kyla.

Vi tog de från Katthemmet för många år sen. Skräckslagna av någon anledning hamnade ihop av en slump och var oskiljaktiga… De tog förmodligen hand om varandra när deras kattliv blev till helvete på grund av en ond människa.

Skriver om katterna, för att på det gamla kortet fanns det några bilder på just de, när de strosar i trädgården i vårljus. Hittade kortet i morse  när jag skulle ta mitt gamla 55. Gillar objektivet väldigt mycket för roliga ljuseffekter, särskilt motljus och med största öppning. Morgonsol var härligt idag, lite disigt och mjukt och jag tänkte leka med det.

Först var jag förvånad, när jag fick syn på kortet, brukar ha någorlunda ordning på mina grejer, men shit happens som det sägs. Jag satte mig vid datorn och 55 fick vänta till ett annat tillfälle.

Många bilder på våren för sju år sen…

då blir det idag: två knäppa katter, en som rör sig likt ständig förbannad brottare och annan modell som inte gillar att bli fotograferad…

 och …gamla vårkänslor med gamla 55 med… 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ser bara blått

 

Just nu är det betydlig mer färger i trädgården och runt om, trots kyliga vindar och ganska kyliga prognoser med... Inte bara väderprognoser...

Vaknade av ett prasslande, skramlande och visslande ljud utanför fönstret. Klockan lite över fyra.  Det visade sig att stararna var så morgonpigga och städade sin holk eller "producerade"  ägg. Det var svårt att avgöra, men jag blev glad. Starar har bott i min trädgård sedan jag kan minnas, men de senaste två eller tre åren valde de bort mina holkar...

Vi tillverkade nya, lite "finare" och ja, vilken lycka! Starfamilj bildas här igen! Hoppas även att jag får möjlighet att fånga de på bild. 

I övrigt upplever jag att fågelkvitter i år är mycket mindre och det verkar att det är mycket mindre små fåglar som flyger runt. Även pilfinkar  som brukade vara i stora grupper i min häck är bara få par i år... Är det kylan, aprilsnö eller något annat? Oroväckande i alla fall... Och inga kräldjur än så länge. Det är också lite märkligt...

Krokusar bleknade och återgick med full kraft till lökarna. De var praktfulla denna vår och kom i rätt tid för humlor och bi. Lyckades skapa en mobilfilm :-) och ber om ursäkt för kvalitet på den, men jag har inte lärt mig än att redigera filmer, så den är alldeles rå...

 

 

 

Det är härligt med våren, allt det fräscha och nya! Om det kunde också varit så hoppingivande i den mänskliga världen, men över den får jag gnälla en annan gång. 

 

 

 

fyra års tider i dimma och längtan

 

 

 

I början blev det oro, ovisshet och en del skräck... 

Sen blev det mycket högljutt överallt! Nästan panik. 

Nyheter bland konspirationsteorier, gnäll, krav, förskräcklig statistik och trötthet...

Media vilsna i rapporteringar, sjukvården på knä överrumplat av massor människor i behov av hjälp. Corona dimmor täckte över vardagen och länge kändes det hopplöst.

Idag ger vaccinet ljusglimtar, men det kom nya konspirationsteorier, gnäll, krav och förskräckliga nyheter.

Svårt att hitta ro och hopp. Svårt att vara.

Covid-19 krupit närmare. Vänner och bekanta meddelar om sjukdomen. En del skipper det svåra och kommer undan med lindriga symtom, andra lider hårt, behöver hjälp med respirator... Vaccinering havererar...

Det kommer nya dimmor...

Skönt att våren är på g och krokusarnas glada färger drar tankarna åt lite ljusare håll. Trädgårdsarbete fyller dagarna och det händer att jag glömmer verkligheten. Även om vädergudarna inte är så generösa och blandar kalla vindar med fuktig dis så fingrarna stelnar och Raynouds sjukdomen gör sig påmind. 

Lite oftare tar jag en promenad till havet eller närliggande naturreservat. Ute i naturen finns möjligheten att bli smittad knappt alls, men det är betydlig fler som promenerar, joggar, cyklar och rastar sina hundar. Jag saknar inte folk särskilt mycket, men det är trevlig att stöta på någon under fototur och växla några ord på avstånd. För det mesta. 

Ibland har man bara otur att passera en hundägare med ouppfostrad och lös hund, trots att det är skyltat vid ingången och på flera stolpar vid promenadslingor. Jag konstaterar att hundägarna kan inte läsa, ser inte och är också döva. Jag är trött på att be om ursäkt att jag är rädd för hundar, be människor att koppla sina djur. Jag är trött på att ständig känna att jag måste ta något annan väg för att just på den slingan finns lösa hundar... Inte ont om hundar, jag gillar djur och en del är verkligen vackra, men tyvärr många är ouppfostrade och tillhör "handikappade" människor... 

Plötsligt förstår jag varför det finns konspirationsteorier, gnäll och förskräckliga nyheter... många kan inte läsa och ta in information om avstånd, smittspridning och rekommendationer... De kan inte förstå skillnaden mellan rekommendation och restriktion, de förstår inte att det finns andra människor som också har samma rättigheter....

 

 

 

***

Jag skrev det ovan för en vecka sen, men ville inte publicera för att jag var upprörd och trött. Läser om och tänker att det är faktiskt förbjudet att springa i naturreservatet med lösa hundar...

***

Våren är verkligen i full fart!

I morse vaknade jag till fågelkonsert och i trädgården lyser första blommorna i regnbågens färger. Blåsippor tittar upp i skogen och knoppar brister! Härligt. Solen snålar lite, men vi fick första underbara vårregn. 

Dessutom är ljuset magiskt just nu. Jag snabbar på med bloggen och sticker ut... ut... ut... till trädgården och få lite svart under naglarna ;-)

 

 

Jag längtade så...

Jag längtade oändligt, redan från oktober till våren och värmen.
Och nu är den här!
Jag förstår inte hur jag kunde längta efter

värmen som är påtagligt jobbig, man svettas och är svimfärdig största delen på dygnet
efter solen som orsakar eksem och ont i ögonen
torkan
myggor
flugor
fästingar
damm
ohyran på växterna
ogräs
gräsklippning
kirskål
mördarsniglar

och mycket mycket mer...

Det måste vara något fel på mig ;-)

Å andra sidan...

nätterna är så ljuvliga
fyllda av oemotståndliga dofter och så ljusa

morgnar glittrar med dagg och färger

fåglar kvittrar redan vid tre tiden

kråkan söker mat i min trädgård

och även räven var på besök, lämnade avtryck (dvs. stor skitkorv) på den upphöjda rabatten  och lekte med mina tofflor

gul akleja överlevde och är finare än någonsin

petunior lyser på altanen

liljor har fyllda starka knoppar och liljebaggarna är inte så påfrestande...

syren doftar och pioner doftar, snart doftar även jasmin

katterna sträcker sina kroppar på soffan ute

och kökslandet blev lyckat

tomater blommar

potatisar blommar

det blir god sallad om några veckor av det som växer i krukor

jordgubbar mognar i solen!

Ja, jag längtade så och mina drömmar blev verklighet, med några svarta fläckar...
so what!

Åt fläckar kan vi inte göra något, ingen av oss... tvätta händerna och hålla andan...
och det blev mer tid för trädgård, foto och måleri... och skogstrollet verkar glad att jag besöker honom oftare, även om det är jag som behöver gömma mig från verkligheten...

Snart är det midsommar...