Jag ser bara blått

 

Just nu är det betydlig mer färger i trädgården och runt om, trots kyliga vindar och ganska kyliga prognoser med... Inte bara väderprognoser...

Vaknade av ett prasslande, skramlande och visslande ljud utanför fönstret. Klockan lite över fyra.  Det visade sig att stararna var så morgonpigga och städade sin holk eller "producerade"  ägg. Det var svårt att avgöra, men jag blev glad. Starar har bott i min trädgård sedan jag kan minnas, men de senaste två eller tre åren valde de bort mina holkar...

Vi tillverkade nya, lite "finare" och ja, vilken lycka! Starfamilj bildas här igen! Hoppas även att jag får möjlighet att fånga de på bild. 

I övrigt upplever jag att fågelkvitter i år är mycket mindre och det verkar att det är mycket mindre små fåglar som flyger runt. Även pilfinkar  som brukade vara i stora grupper i min häck är bara få par i år... Är det kylan, aprilsnö eller något annat? Oroväckande i alla fall... Och inga kräldjur än så länge. Det är också lite märkligt...

Krokusar bleknade och återgick med full kraft till lökarna. De var praktfulla denna vår och kom i rätt tid för humlor och bi. Lyckades skapa en mobilfilm :-) och ber om ursäkt för kvalitet på den, men jag har inte lärt mig än att redigera filmer, så den är alldeles rå...

 

 

 

Det är härligt med våren, allt det fräscha och nya! Om det kunde också varit så hoppingivande i den mänskliga världen, men över den får jag gnälla en annan gång. 

 

 

 

fyra års tider i dimma och längtan

 

 

 

I början blev det oro, ovisshet och en del skräck... 

Sen blev det mycket högljutt överallt! Nästan panik. 

Nyheter bland konspirationsteorier, gnäll, krav, förskräcklig statistik och trötthet...

Media vilsna i rapporteringar, sjukvården på knä överrumplat av massor människor i behov av hjälp. Corona dimmor täckte över vardagen och länge kändes det hopplöst.

Idag ger vaccinet ljusglimtar, men det kom nya konspirationsteorier, gnäll, krav och förskräckliga nyheter.

Svårt att hitta ro och hopp. Svårt att vara.

Covid-19 krupit närmare. Vänner och bekanta meddelar om sjukdomen. En del skipper det svåra och kommer undan med lindriga symtom, andra lider hårt, behöver hjälp med respirator... Vaccinering havererar...

Det kommer nya dimmor...

Skönt att våren är på g och krokusarnas glada färger drar tankarna åt lite ljusare håll. Trädgårdsarbete fyller dagarna och det händer att jag glömmer verkligheten. Även om vädergudarna inte är så generösa och blandar kalla vindar med fuktig dis så fingrarna stelnar och Raynouds sjukdomen gör sig påmind. 

Lite oftare tar jag en promenad till havet eller närliggande naturreservat. Ute i naturen finns möjligheten att bli smittad knappt alls, men det är betydlig fler som promenerar, joggar, cyklar och rastar sina hundar. Jag saknar inte folk särskilt mycket, men det är trevlig att stöta på någon under fototur och växla några ord på avstånd. För det mesta. 

Ibland har man bara otur att passera en hundägare med ouppfostrad och lös hund, trots att det är skyltat vid ingången och på flera stolpar vid promenadslingor. Jag konstaterar att hundägarna kan inte läsa, ser inte och är också döva. Jag är trött på att be om ursäkt att jag är rädd för hundar, be människor att koppla sina djur. Jag är trött på att ständig känna att jag måste ta något annan väg för att just på den slingan finns lösa hundar... Inte ont om hundar, jag gillar djur och en del är verkligen vackra, men tyvärr många är ouppfostrade och tillhör "handikappade" människor... 

Plötsligt förstår jag varför det finns konspirationsteorier, gnäll och förskräckliga nyheter... många kan inte läsa och ta in information om avstånd, smittspridning och rekommendationer... De kan inte förstå skillnaden mellan rekommendation och restriktion, de förstår inte att det finns andra människor som också har samma rättigheter....

 

 

 

***

Jag skrev det ovan för en vecka sen, men ville inte publicera för att jag var upprörd och trött. Läser om och tänker att det är faktiskt förbjudet att springa i naturreservatet med lösa hundar...

***

Våren är verkligen i full fart!

I morse vaknade jag till fågelkonsert och i trädgården lyser första blommorna i regnbågens färger. Blåsippor tittar upp i skogen och knoppar brister! Härligt. Solen snålar lite, men vi fick första underbara vårregn. 

Dessutom är ljuset magiskt just nu. Jag snabbar på med bloggen och sticker ut... ut... ut... till trädgården och få lite svart under naglarna ;-)

 

 

mars

Det är ganska kallt och trist de senaste dagarna.

Tittade på bilder från förra året. Jag vet inte om jag minns fel eller våren var mer generös…

Bilderna vittnar om flera soliga dagar och mer färgglada vårtecken. Förra årets tranorna redan passerade mina trakter. Vi får se hur det blir i år…

Men... igår hörde jag strandskator på stranden och några dagar tidigare var lärkorna framme. Så det finns hopp ;-)

mellan bilder och ord... / między wierszami...

Fåglar tjattrar, kvittrar och för liv vid holkarna, grässtråna är större och grönare för varje dag. Träd får ett ljuvt skimmer av bristande knoppar. Även en ruggig dag som idag känns bra eller inte så ledsamt som på hösten…  Det är märkligt och underbart på samma sätt. Vårkraft och vårmagi! 

Och blommor! Vårblommor har så intensiva färger! Eller det är vår egen längtan som gör att färgerna sprakar och lyser starkt i solstrålar. Våreuforia! 

En makrofantast behöver inte mycket för att känna lycka. Allt blir ett motiv, från vinterrester till första regndroppar, knoppar, blommor och blomdetaljer. Växtriket är oändligt och snart vaknar småkryp och fjärilar kommer fladdra över blommor… Häromdagen såg jag en första guldvinge! Vårlycka! 

Grubblade ett tag… kände inte lyckan… Har en fin kamera och finfina objektiv… men det vill inte komma något wow upplevelse och på skärmen rullar massor av bilder… ja… likadana, redan tagna…

En krokus är en krokus, en humla är en humla och knoppar på en buske är likadana år efter år, vår efter vår… och det vimlar av bilder överallt på alla möjliga medier… alla är fotografer nuförtiden…

Jag vill… ja, vad vill jag egentligen?

Jag skruvar ett objektiv på min kamera och går ut… Det orgasmiska (som Rantamor utryckte så fint i något inlägg) finns där någonstans… med ljus, mot ljus, vid sidoljus, på morgonen, på dagen och vid skymningen, alltid! Jag grubblar inte längre vad jag vill och vad det finns eller inte finns, om motivet är sönderfotograferat eller okänt… det har ingen betydelse längre… 

Jag ”dyker” in i tujan och där fanns det! Fotolycka! Vårlycka!

Ha en fin fotovår!

***

...między wierszami i frustracjami, chyba powinnam napisać ;)
Wiosna w kwiatach i ptasim radosnym rozwydrzeniu. W słońcu i pierwszej zieleni migocze radośnie, tylko mnie jakoś nie po drodze... 

Marudzę, rozstrząsam i sama nie wiem...

A to przecież takie proste! 
Trzeba tylko drzwi otworzyć, odetchnąć i pozwolić się ponieść wiosennej euforii, zachwyceniu słonecznym i pstryknąć coś w ogrodzie albo w lesie, pierwszego pąka, bąka lub pająka... Zatrzymać w kadrze przylaszczkę lub zawilca... 

A że zdjęcie nie takie, i że wszystko już było... 
Było, ale moje dopiero będzie!
Wiosna, krucha i piękna, mija tak szybko...

 

krokus frossa / krokusowe szaleństwo

Krokusy cieszą zmęczone zimą i ciemnościami oczy,
radują nasyconymi kolorami nie tylko mnie,
buszują w nich radośnie pszczoły i bąki,

a czasem nawet i sarny cieszą się z łupów w ogrodzie ;)

***

Krokus frossa

Färgfrossa

Färgglädje

Vårglädje

Vårlycka

För mig och för humlor och bi…

Ibland även för …rådjur ;)

ny kamera, gammal glugg / nowy aparat, stare szkiełko

Gillar experimentera med gamla linser. Fota omvänt, skruva på varandra, leka med avstånd och ljus, utmana kameran och mig själv... Ibland känns det verkligen läskigt att sätta ett "skitobjektiv" från urtiden på en dyrbar kamera, nästan, men ...vad kul det blir när man börja fotografera!

Jag glömmer rum och tid... 

Jag erkänner, innan jag förstår egenskaper av enskilda gluggar blir det många papperskorgbilder, men det blir faktiskt ganska många annorlunda och lite unika... som väcker nya tankar och får mig att se nya möjligheter... 

Så, innan jag tar en magnifik landskapsbild eller annan bild roar jag mig på marknivå och leker antikfotograf ;)

Alla är fotografer... på något sätt stämmer det, vi avbildar allt och ständig i våra sinnen, sparar, minns...
Alla "fotograferar" med ögonen, själen... och många av oss även med kameran... och gamla gluggar ;) 

Just nu drogar jag mig med solen och färger!

***

Jakiś czas temu zainteresowały mnie stare obiektywy. Znalazłam kilka i experymentuję. Czasami, kiedy wkręcam do aparatu co kosztował fortunę, takie szkiełko z czasów II wojny, to trzęsą mi się ręce... ale niepewność szybko znika, kiedy zaczynam klikać ;)

Te stare objektywy mają specjalny czar, jaki pozwala mi zapomnieć o czasoprzestrzeni. Przyznaję, że zanim "poczuję" objektyw, wiele zdjęć ląduje w koszu. Jednak próby, poszukiwanie i eksperymenty działają jak narkotyk i ja lubię efekt końcowy, czyli te niedoskonałe foty z defektami starych objektywów...  ;)

Ostatnio narkotyzuję się słońcem i kolorami wiosny!