mellan bilder och ord... / między wierszami...

Fåglar tjattrar, kvittrar och för liv vid holkarna, grässtråna är större och grönare för varje dag. Träd får ett ljuvt skimmer av bristande knoppar. Även en ruggig dag som idag känns bra eller inte så ledsamt som på hösten…  Det är märkligt och underbart på samma sätt. Vårkraft och vårmagi! 

Och blommor! Vårblommor har så intensiva färger! Eller det är vår egen längtan som gör att färgerna sprakar och lyser starkt i solstrålar. Våreuforia! 

En makrofantast behöver inte mycket för att känna lycka. Allt blir ett motiv, från vinterrester till första regndroppar, knoppar, blommor och blomdetaljer. Växtriket är oändligt och snart vaknar småkryp och fjärilar kommer fladdra över blommor… Häromdagen såg jag en första guldvinge! Vårlycka! 

Grubblade ett tag… kände inte lyckan… Har en fin kamera och finfina objektiv… men det vill inte komma något wow upplevelse och på skärmen rullar massor av bilder… ja… likadana, redan tagna…

En krokus är en krokus, en humla är en humla och knoppar på en buske är likadana år efter år, vår efter vår… och det vimlar av bilder överallt på alla möjliga medier… alla är fotografer nuförtiden…

Jag vill… ja, vad vill jag egentligen?

Jag skruvar ett objektiv på min kamera och går ut… Det orgasmiska (som Rantamor utryckte så fint i något inlägg) finns där någonstans… med ljus, mot ljus, vid sidoljus, på morgonen, på dagen och vid skymningen, alltid! Jag grubblar inte längre vad jag vill och vad det finns eller inte finns, om motivet är sönderfotograferat eller okänt… det har ingen betydelse längre… 

Jag ”dyker” in i tujan och där fanns det! Fotolycka! Vårlycka!

Ha en fin fotovår!

***

...między wierszami i frustracjami, chyba powinnam napisać ;)
Wiosna w kwiatach i ptasim radosnym rozwydrzeniu. W słońcu i pierwszej zieleni migocze radośnie, tylko mnie jakoś nie po drodze... 

Marudzę, rozstrząsam i sama nie wiem...

A to przecież takie proste! 
Trzeba tylko drzwi otworzyć, odetchnąć i pozwolić się ponieść wiosennej euforii, zachwyceniu słonecznym i pstryknąć coś w ogrodzie albo w lesie, pierwszego pąka, bąka lub pająka... Zatrzymać w kadrze przylaszczkę lub zawilca... 

A że zdjęcie nie takie, i że wszystko już było... 
Było, ale moje dopiero będzie!
Wiosna, krucha i piękna, mija tak szybko...