sippornas tid

Aprilsol och härlig vårvärme fick mig ut på många långa promenader i skogen.
Med kameran eller utan (oftast, tyvärr) vandrade jag bland bokar, björkar, tallar mot den mörka granskogen vid sjön.
Solen värmde gott, fåglarnas olika kvitter fick mig att glömma vardagen.
Mina tankar flög till Lars Lerins målningar. Jag studerade björkbark och ljus och lyssnade.
Ibland var skogstrollet med ibland vandrade jag ensam. Då stannade även kameran  hemma på hyllan. Jag ville bara vara...

Sipporna är kvar bara på minneskortet.

Det gick fort, alldeles för fort...

Söker mig allt oftare till skogen. Det känns trygg och bra med skogstrollens sällskap, långt ifrån alla nyheter om att det inte står rätt till i verkligheten.
Men även skogstrollet är påverkat av allt det som sker just nu, viruset, smittspridning, döden, permitteringar och andra ekonomiska konsekvenser.

Vi pratar inte så mycket, som vi brukade förr... vi vandrar mot sjön i tystnad, försjunkna i våra tankar. Tankar som är en smula dystra... kanske mer än en smula.

Efter några kilometers vandring är det skönt att sätta sig ner i sista solstrålar.
Solen går ner bakom sjön i alla nyanser av rödlila. Fåglarna avslutar dagen med ljuvliga trudiluttar.
Det blir frost imorgon, konstaterar skogstrollet och går in till stugan för att elda i kaminen.

Jag sitter kvar en stund till och beundrar färgskiftningarna på himmelen.


 

Några timmar med solen

Äntligen lite ljus!
Känner mig nästan som drogad efter en promenad i solen. 
Synd bara att jag var för lat att ta kamera med mig. Solen sken underbart och det var härligt vindstilla vid havet.
Vid strandkanten glittrade även rester av gårdagens snö. Fick lite vinterkänsla.

Jag längtar efter en normal vinter med snö och kyla.
Vi får se hur det blir i år.

Mörkaste november på länge sa meteorologen på tv. Hos oss var det runt 20 soltimmar, mindre än hälften av det som kallas normalt.

Det är mysig att tända brasan och försjunka i en bra bok... men det var väl mycket av det mysiga... jag behövde gå ut!

Magiska blå...

I helgen glömde jag mig bland sippor och det blev måååånga bilder

Med solen, mot solen, under solen, enligt regler och utan, med kort skärpedjup och utan skärpa alls, rakt på, uppifrån och nerifrån…

På alla möjliga sätt, men först och främst på mitt eget alldeles unika sätt ;-)

Och ljuset var magiskt...

vårsol

Så mycket ont och hemska händelser runt om...

Jag blir ledsen och rädd.
Jag blir arg.
Jag känner mig kraftlös.

Vad är det med dig människa?

Det slösas åt höger och vänster med allt, pengar, energi, intellekt…

Det förvrängs värderingar och rättigheter…

Jag blir ledsen och rädd.
Jag blir arg.
Jag känner mig kraftlös...

 --------------------------



Det var lite kallt i morse, men nu solen är tillbaka!
Vårsol... värmer så härligt och ger glädje.

mellan bilder och ord... / między wierszami...

Fåglar tjattrar, kvittrar och för liv vid holkarna, grässtråna är större och grönare för varje dag. Träd får ett ljuvt skimmer av bristande knoppar. Även en ruggig dag som idag känns bra eller inte så ledsamt som på hösten…  Det är märkligt och underbart på samma sätt. Vårkraft och vårmagi! 

Och blommor! Vårblommor har så intensiva färger! Eller det är vår egen längtan som gör att färgerna sprakar och lyser starkt i solstrålar. Våreuforia! 

En makrofantast behöver inte mycket för att känna lycka. Allt blir ett motiv, från vinterrester till första regndroppar, knoppar, blommor och blomdetaljer. Växtriket är oändligt och snart vaknar småkryp och fjärilar kommer fladdra över blommor… Häromdagen såg jag en första guldvinge! Vårlycka! 

Grubblade ett tag… kände inte lyckan… Har en fin kamera och finfina objektiv… men det vill inte komma något wow upplevelse och på skärmen rullar massor av bilder… ja… likadana, redan tagna…

En krokus är en krokus, en humla är en humla och knoppar på en buske är likadana år efter år, vår efter vår… och det vimlar av bilder överallt på alla möjliga medier… alla är fotografer nuförtiden…

Jag vill… ja, vad vill jag egentligen?

Jag skruvar ett objektiv på min kamera och går ut… Det orgasmiska (som Rantamor utryckte så fint i något inlägg) finns där någonstans… med ljus, mot ljus, vid sidoljus, på morgonen, på dagen och vid skymningen, alltid! Jag grubblar inte längre vad jag vill och vad det finns eller inte finns, om motivet är sönderfotograferat eller okänt… det har ingen betydelse längre… 

Jag ”dyker” in i tujan och där fanns det! Fotolycka! Vårlycka!

Ha en fin fotovår!

***

...między wierszami i frustracjami, chyba powinnam napisać ;)
Wiosna w kwiatach i ptasim radosnym rozwydrzeniu. W słońcu i pierwszej zieleni migocze radośnie, tylko mnie jakoś nie po drodze... 

Marudzę, rozstrząsam i sama nie wiem...

A to przecież takie proste! 
Trzeba tylko drzwi otworzyć, odetchnąć i pozwolić się ponieść wiosennej euforii, zachwyceniu słonecznym i pstryknąć coś w ogrodzie albo w lesie, pierwszego pąka, bąka lub pająka... Zatrzymać w kadrze przylaszczkę lub zawilca... 

A że zdjęcie nie takie, i że wszystko już było... 
Było, ale moje dopiero będzie!
Wiosna, krucha i piękna, mija tak szybko...

 

soligt/słonecznie

Äntligen! Efter alltför för många mörka månader kom solen!
Temperaturen steg till behaglig nivå och jag kände att jag bryr mig inte längre om hemmasysslor...
Tog kameran och något objektiv och gick på måfå till skogen.
Det var hur härligt som helst. Vilken sol och vilken dag! 
När jag öppnade dörren hördes det lärkor upp i luften ovanför redan ljuvligt gröna fält.
I skogskanten ändrade björkarna färg och lyste med brunlila toner i trädtopparna.
Lite blött på marken efter det eviga regnandet, men vem bryr sig :)
Hamnade till slut vid en oerhört vacker tallskog där det decennier tidigare har brutits sten.

***
Sobota zauroczyła mnie słonecznie i wyciągnęła na długi spacer do sosnowego lasu.
W lesie odkryłam dawno zapomniany kamieniołom...
Ciepło, słonecznie, wiosennie... Nareszcie!

Höst tango / Jesienne tango

Efter sommaren kom ...politik...
Och uppslukade hela min lediga tid.

Det verkar att politiken vann över foto ;) och ska hålla såhär några veckor, månader till...
Vi får se. I alla fall händer det mycket och för en som har möjlighet att se saker och ting från olika perspektiv och erfarenhet är politiska ändringarna just nu oerhört intressanta.

Men oroa er inte, jag vet att det är tillräcklig med politik i alla möjliga medier och jag ska inte bjuda på något politiskt inlägg.

Det blir lite höst färger och höst tango istället ;) I de varma september solstrålarna dök jag in i ormbunkarna som lyser med vackra guld och brunaktiga toner.

***


W moim niebiesko-żółtym domu dni upływają wypełnione polityką. Wygląda na to, że polityka przyćmiła fotografię ;)
Nie mam zamiaru jednak nudzić was moimi politycznymi rozważaniami, czas sam ułoży tę polityczną mieszankę...

Jesień maluje świat ciepłymi odcieniami złota i brązu. Liście drzew ścielą kolorowy dywan, a paprocie przyjmują taneczne pozy. Pozwoliłam więc sobie na małe tango wśród paproci ;)