b

b

-

-

onsdag 30 december 2015

be good...






Beundrar Er som hinner uppdatera bloggen dagligen… dessutom har Ni alltid fina bilder och något spännande att skriva. 
För mig gick året alldeles för fort och jag har en känsla av att jag inte hann med någonting. Bloggade sällan och skrev inte mycket hos Er heller. Jag försökte, men det blev som det blev. Hoppas att jag är förlåten… 

Jag konstaterar att det var mycket konstigt år för mig, men oerhört lyckligt. Kanske därför jag har känsla av att allt gick så fort…
 
Men året som passerar var inte det bästa för alla och det gör ont… 
när jag tänker på alla de barn som fick följa efter ledsna och trötta föräldrar till okända länder för trygghet och bättre liv… 
när jag tänker på alla de barn som inte får gå till skolan för att skolan bombades…
när jag tänker på alla de barn som inte har någon förälder längre och är någonstans ensamma, hungriga, ledsna och vilsna…
när jag tänker på alla de barn som dog…
när jag tänker på alla de kvinnor och män som känner sig vilsna och är betingade av hemska minnen…
när jag tänker på alla de kvinnor som blev ensamma i främmande land…
när jag tänker på kriget… 

Jag träffade många barn i år. Flykting barn. De söta småttingar kom med sina föräldrar till olika evenemang som organiserades i Halmstad för flyktingar. De leker och skrattar som alla andra barn. De lär sig språket snabbare än vuxna och många gånger hjälper till vid samtal. 

Senast på Språkcafe vid Dramalogen träffade jag en kvinna med två döttrar. Kvinnan log, men såg väldigt trött och uppgiven ut. Hennes familj väntar på Migrationsverket beslut. Det passerade några månader och många kommer att passera innan hon kommer ha möjlighet att fortsätta med livet… 
Jag vet själv hur det är att vänta. Jag väntade många långa månader för över tretton år sen… men jag flydde inte kriget…
Det är lätt att säga öppna ditt hjärta, men mycket svårare att öppna det på riktigt, göra något, hjälpa märkbart så att alla de söta prinsessor och vackra prinsar glömmer kriget och flyktingbarn statusen…
Jag själv utgår från att jag inte kan hjälpa alla, men jag kan alltid göra något till någon. Så som mina svenska vänner gjorde, när jag väntade på mitt uppehållstillstånd.
Jag försöker ge tillbaka det jag fick en gång i tiden:
Ett samtal – som fick mig att koncentrera på orden och på så sätt kunde min hjärna koppla av alla andra bekymmer för en stund…
En gåva – julklapp, som fick mitt barn att le och även jag kunde njuta av just denna julen…
En gåva – lite kläder, bussbiljet, en middag tillsammans…
Inte mycket, men samtidigt oerhört mycket och betydelsefullt. Så jag är glad att jag idag kan prata svenska på Dramalogen, samtala, förklara, hjälpa. Jag är glad att jag hade möjlighet att ”fixa” några julklappar och gömma de under granen på julfesten för flyktingbarn…(vad glada de var!), jag är glad att jag kunde hjälpa med några kläder och skor…  
Och det finns mycket mer små saker jag kan göra och det kostar mig bara lite tid, men mitt hjärta bultar när jag ser småttingar ler...

Ja, det var ett märkligt år det som passerar… jag önskar att det som kommer blir mindre tungt.

Önskar Er alla 
A HAPPY NEW YEAR 2016!






Miniony rok upłynął tak szybko... i mam wrażenie jakbym się ciągle spóźniała, jakbym nie zdążała... 
Kiedy jednak przyglądam się temu mijającemu rokowi trochę bliżej, to był to dla mnie bardzo dobry rok, może nawet ten z tych najszczęśliwszych :-) I pewnie dlatego jest mi żal, że tak szybko mija. 

Ale ten mijający rok nie dla wszystkich i nie wszędzie był szczęśliwym rokiem. Tak wiele miejsc na świecie dotyka terroryzm i wojna. Tak wiele dzieci zamiast poznawać literki poznaje strach, okrucieństwo i śmierć... Tak wiele dzieci cierpi niedostatek i głód... Tak wiele dzieci dotknął los uciekiniera...

Ten mijający rok, na pewno był rokiem kontrastów i pełen wydarzeń. Wydarzeń w  wielu przypadkach bolesnych i trudnych do zrozumienia, często nieakceptowalnych... Wydarzeń, jakie na zawsze zmieniły miejsca na Ziemi, wpłynęly na wielu ludzi, pozostawiły krwawe i bolesne ślady...
Mam naiwnie nadzieję, że nadchodzący rok przyniesie zmiany... na lepsze... że przyniesie koniec wojny i pozwoli ludziom wrócić do swoich domów, że dzieci znów będą się mogły bawić na swoich podwórkach i wrócą do szkół... że my sami będziemy lepsi... dla siebie i otaczającego nas świata.


Życzę Wam
SZCZĘŚLIWEGO NOWEGO ROKU! 













onsdag 23 december 2015

*******************************************************








*********************************************************************************************************************************





måndag 14 december 2015

För första gången... / Ten pierwszy raz...





Någon gång är den första gången…
Min vän sa, det var bara en tidsfråga…
Kanske det. I alla fall, jag gjorde det! Jag vågade ställa ut!
För första gången, på riktigt i ett riktigt galleri.
I fredags i samband med Jullunchen slog Dramalogens eget galleri upp sina dörrar, Galleri Klo!
Valde visa mina äldre bilder. Två från kusten.  

Om ni har vägarna förbi kom gärna och njut av underbara konstverk som presenteras i Galleriet.
Måleri, skulpturer, installationer och foto.
Jag är faktiskt stolt och känner mig hedrad att vara med :-)
För er som kanske är lite nyfikna klicka på Dramalogens namn som leder till hemsidan.





Kiedyś musi być ten pierwszy raz... I był.
W piątek otworzyła swoje podwoje Galeria Klo.
I tam po raz pierwszy odważyłam się pokazać swoje fotograficzne wyczyny .
Galeria Klo jest częścią artystycznej organizacji Dramalogen, której mottem jest: „słuchać, zrozumieć i zmienić”. 










fredag 4 december 2015

det går fort...






Det gick fort.
En vindpust och ingenting är sig likt längre.
Ett träd som gav mig ljuvlig skugga under heta sommardagar finns inte längre. Jag får vänta många många år innan det nyplanterade trädet ger mig ny skugga… jag kanske inte hinner sätta mig i dess skugga… sådan är naturen ibland. 
Hård och ljuvlig samtidigt. 
Skrämmande och fascinerande. 
Naturens krafter gör skador och förödelse. Naturen ger och tar. 
Jag kan sörja mitt vackra träd, men jag accepterar och respekterar naturens krafter…

Det gick fort.
En tanke, ett drag, ett ryck och en vacker stad är inte sig lik.
Många människors liv gick inte rädda. 
En mamma kommer aldrig mer krama om sin son eller dotter. Ett barn kommer aldrig mer se sin mamma, pappa eller sin vän. 
En vän förlorade en kär vän. Människan ger liv och tar bort det barbariskt och skoningslöst, 
för vadå? 
Obegripligt, oacceptabelt, onaturligt.

Det går fort.
Ett sjukt beslut och världen är inte sig lik längre. 
Jag vill inte tro att vi väntar krig… igen…  
Som om människan aldrig kan lära sig något från sin historia…
Oberäkneligt, oförutsägbart. 



















måndag 23 november 2015

inte alls drömsk




I helgen kom vinter. Med isiga vindar kom även lite snö.
Inte alls vackert och inte alls som jag längtade efter.
Inte alls drömsk.
Men det brukar vara så ibland.
Vi drömmer om någonting och vi längtar efter något.
Men någon förvrängning kommer emellan…
Jag har förmodligen för stora krav i mina drömmar…







(Bildlig kände jag för abstrakt.)

...men det finns hopp...


:-)






onsdag 18 november 2015

*** ***


Hösten är inte alls poetisk som i förra inlägget…

I mörkret pågår mörka händelser. 
Det ena efter det andra som om människan börjar tappa förståndet och faller samman i
ilska
fördömmande
dumheter
tomhet…

Hopplösheten kryper fram.

Nedstämdheten sveper om en och den andra.

Det är svårt och oftare alldeles svart.

Vad kan man göra? Vad jag kan göra?
Jag och min granne, vi går ut. Till språkkaffe i Halmstad till en början...
Vi träffar människor, vi pratar, vi kramar, vi är…

Vi söker efter ljuset som finns i
ett leende
en blomma
ute vid havet
på träden i glittrande löv
på fortfarande grön gräsmatta
på fikabordet glimmar stearinljuset
mellan molnen skimrar solstrålen

Det finns ljus.
Det finns hopp.
Men vi måste hjälpas åt!
Vi måste öppna våra hjärtan och leta tillsammans!




























torsdag 22 oktober 2015

Guld och rosa / Złotoróżowo











Det går emot höst, det börjar bli kallt,
det blir alltmer gott att vara inne.
Snart är den här, betraktelsens tid
då sommaren bara är ett minne.

Man börjar få tid att se till varann,
man får alltmer lust att va' tillsammans.
Det blir alltmer värt, när vinden tar i,
att känna en närhet till nå'n annan.

Det börjar bli dags att njuta den tid
då alla färger är som vackrast,
det börjar bli dags att njuta den tid
då man skall skörda allt man sått.

Så låt det bli höst, vad rör det väl mej
så länge din varma kropp pulserar.
Låt vinden ta i, du ligger ju här;
Min älskling, jag önskar inget mera.


















Po czerni jeżyny
Po liściu kaliny
- Jesień, jesień już
Po ciszy na stawie
Po krzyku żurawi
- Jesień, jesień już
Po astrach, po ostach
To widać, to proste że
- Jesień, jesień już
I po tym że wcześniej
Noc ciągnie ze zmierzchem
- Jesień, jesień już

Po pustym już polu
Po pełnej stodole
- Jesień, jesień już
Strachowi na wróble
Już nad czym się trudzić?
- Jesień, jesień już
I po tym że w górze
Wiatr wróży kałuże, tak
- Jesień, jesień już
I po tym że przecież
Jak zwykle, po lecie
- Jesień, jesień już

Ach, ten dzień w kolorze śliwkowym!
- Berberysu i głogu ma smak...
Stawia drzewom pieczątki
- Żeby było w porządku
Że już pora
Że trzeba iść spać...
A my tak - po kieliszku, po troszeczku
Popijamy calutki ten dzień
- Próbujemy nalewki
Z dzikiej róży, z porzeczki
Żeby sprawdzić - czy zimą
To wypić się da?...
- To się w głowie nie mieści
Że tak szumi szeleści
Tak bliziutko, o krok, prawie tuż
Głębokimi rzekami, pachnącymi szuwarami
Idzie jesień
I prosto w nasz próg...
- Ale co tam! przecież taka jesień złota
Nie jest zła!
- Ale co tam! Przecież taka jesień złota
Niechaj trwa...






























måndag 5 oktober 2015

löv...löv... löv... / liście, listki, listeczki...





                            Oroliga vindar dansar där ute
                             Höstligt
                            Färgglada löv snurrar och virvlar
                            Upp och ner
                            För att slutligen landa som
                            Guld skimrande matta
                            På min gråa stig

























          Wiatry niespokojne targają mój świat
          Jesienny
          Kolorowe liście wirują w podmuchach
          To w górę to w dół
           By ostatecznie opaść dywanem na
          Szarą ścieżkę
          By ożółcić, ozłocić nim wiatrów
          Kolejne targnięcia niepokojąco
          Obnażą









































tisdag 29 september 2015

det var igår / to było wczoraj



vackert, lite mystiskt och unikt...

pięknie, trochę tajemniczo i unikatowo...






 





tisdag 1 september 2015

vart tiden gick? / gdzie uciekł czas?







Det där med tiden är för svårt för mig att beskriva, så jag väljer Claes Erikssons ord för idag   ;-)



Klockan slog elva.
Ingen brydde sig.
Så den gick.
Klockan alltså.
Den gick. Och tiden.
Tiden gick ut.
Fast den var inne.
När tiden är inne
kanske den är ute.
Tiden kanske har gått.
Ut.
Så gör den ibland.
Tiden går ut.
Men den går aldrig in igen.
Ändå är tiden inne ibland.
Plötsligt är den bara inne.
Hur kom den in?
Vi förstår inte hur det gick till.
För vi lever under tiden.
Hela tiden.
Kanske ska man låta
tiden vara.
Och låta den gå.
Ut.
Men om tiden har gått ut
kanske vi måste gå ut
och leta efter den.
Och leta genom tiderna.
och då kanske vi hittar
en annan tid.
Som inte är vår.
Eller också så hittar vi
väldigt mycket tid.
Så att vi får tid över.
Då kan vi ta in den
tiden.
Och så kan vi sitta där
och titta på den.
Och säga:
Nu är tiden inne.









czas ucieka tak szybko
ani się obejrzysz i minęły tygodnie, miesiące
chciałabym jak w wierszu powyżej zastanowić się
nad czasem
ale nie potrafię
on mi jedynie ucieka
mimo że zawsze mam go tyle samo
i powinno wystarczyć...
a jednak 
upływa szybko, szybko, jakby coraz szybciej
nie do wiary!