äntligen!

 

 

...kom lite värme och det kändes som trädgården håller på att explodera i grönska och andra färger.

Från under femman på celsius skalan i fredags till tjugo igår eftermiddag. Alldeles chockerande för växtligheten och en gammal tant... det blev pang bom en sommardag ;-)

Solstrålar, ljuvligt glittrande grönska, roliga former i knoppar och äntligen lite fågelkvitter! Förresten inte så lite det blev som en Vivaldi på högsta volym! Alldeles alldeles underbart.

För några få stunder försvann corona, dåliga nyheter och annat obegripligt käbbel från människor. Jag stängde av allt, nästan bokstavligen och njöt även av ogräs. Ja, med värmen dök det upp förbannade fästingar och "sliskiga korvar" det vill säga mördarsniglar sträckte fram sitt slem med...   Fy, men för den gången blev det bara att blunda för elände och njuta...

av värme 

solglitter

några regndroppar, det kom pytteliten skur på besök

sista vitsippor med rosa fläckar

färgprakt i tulpanrabatten

tusenskönor i gräsmattan

förgätmigej

gullvivor i alla  varma färger, visste inte att det finns så många olika toner i gult och att det finns knallröda gullvivor!

penséer

forsytia  

jord bakom naglarna och ont i knäna...

Det var härlig söndag! Olympus och katterna, de var med. Katterna latade sig under paradisbuske, men olympus fick jobba lite med makro. Laddade även canon artilleri för en solnedgång, men det blev inte av. 

Just nu släpptes kossorna på betesmarker vid havet och jag vågade inte traska förbi till klipporna just den första dag när de var ute... Har fortfarande i minnet dagen för några år sen då jag fotade på stenarna vid havet och skulle hem. Jag vände mig om och mötte många par nyfikna ögon. I och för sig rätt vackra ögon, men de skrämde mig. Hade en ljusblå jacka på mig och försökte vifta bort de med jackan... haha, ni förstår... det visade sig att en bit bort var annat gäng kvigor som lämnade sin kvällsmåltid och rusade fram till min fladdrande jacka...

Som tur var kossorna gillar inte att vada och har respekt för hala stenar. Så jag blev vadare istället och stelnade rätt ordentlig av det kalla havet innan kossorna tröttnade på mig. Så solnedgångar i maj kanske kommer om min make följer med. Gillade mer när får betade här... Ibland kom en bagge på besök, klippte min gräsmatta lite och fick i sig några kvistar av blåregn och tulpanblast... trots det föredrar jag ändå får betande på marken bredvid ;-)

För ett tag sen skrev jag om ett gråmelerat kattelände som åt mina katters mat och pissade på min dammsugare... 

Han försvann över sommaren förra året och jag trodde att skurken blev kastrerad och det är lugnt, men icke!

Det är en listig, vacker ung hankatt som jag inte vet hur jag ska skrämma bort. Han är dessutom inte kastrerad och när han "markerar" då dör allt i närheten av lukten... Min elcykel haft den äran att bli utvald för "markering"!

Bygger fälla och funderar över olika lösningar... Jag vill bara skrämma bort honom, inte göra honom illa. Som jag skrev förr, det är en mycket vacker katt och verkar intelligent dessutom. Så ett noll till katten... än så länge...

Bildligt blir det lite euforisk pyttipanna från trädgården.

 

 

Katter, bortglömt kort och våren

 

 

Våren för sju år sen, 2014!

April/maj, 2014. Ett kort fyllt med bilder till sista bajt. Helt övergiven bland gamla gluggar, adaptrar och ringar. Har svagt minne att jag granskade bilderna, men varför kortet hamnade i glömska i lådan det förbli ett mysterium…

I alla fall skulle jag fånga min katt som rullade sig på altanen, men trots att han  gör sig bra på bild, undviker han mig så fort han får syn på kameran. Hopplöst! Det blev inga bilder.

Har två katter. Två märkliga varelser med olika karaktärer. Som natt och dag eller värme och kyla.

Vi tog de från Katthemmet för många år sen. Skräckslagna av någon anledning hamnade ihop av en slump och var oskiljaktiga… De tog förmodligen hand om varandra när deras kattliv blev till helvete på grund av en ond människa.

Skriver om katterna, för att på det gamla kortet fanns det några bilder på just de, när de strosar i trädgården i vårljus. Hittade kortet i morse  när jag skulle ta mitt gamla 55. Gillar objektivet väldigt mycket för roliga ljuseffekter, särskilt motljus och med största öppning. Morgonsol var härligt idag, lite disigt och mjukt och jag tänkte leka med det.

Först var jag förvånad, när jag fick syn på kortet, brukar ha någorlunda ordning på mina grejer, men shit happens som det sägs. Jag satte mig vid datorn och 55 fick vänta till ett annat tillfälle.

Många bilder på våren för sju år sen…

då blir det idag: två knäppa katter, en som rör sig likt ständig förbannad brottare och annan modell som inte gillar att bli fotograferad…

 och …gamla vårkänslor med gamla 55 med… 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ser bara blått

 

Just nu är det betydlig mer färger i trädgården och runt om, trots kyliga vindar och ganska kyliga prognoser med... Inte bara väderprognoser...

Vaknade av ett prasslande, skramlande och visslande ljud utanför fönstret. Klockan lite över fyra.  Det visade sig att stararna var så morgonpigga och städade sin holk eller "producerade"  ägg. Det var svårt att avgöra, men jag blev glad. Starar har bott i min trädgård sedan jag kan minnas, men de senaste två eller tre åren valde de bort mina holkar...

Vi tillverkade nya, lite "finare" och ja, vilken lycka! Starfamilj bildas här igen! Hoppas även att jag får möjlighet att fånga de på bild. 

I övrigt upplever jag att fågelkvitter i år är mycket mindre och det verkar att det är mycket mindre små fåglar som flyger runt. Även pilfinkar  som brukade vara i stora grupper i min häck är bara få par i år... Är det kylan, aprilsnö eller något annat? Oroväckande i alla fall... Och inga kräldjur än så länge. Det är också lite märkligt...

Krokusar bleknade och återgick med full kraft till lökarna. De var praktfulla denna vår och kom i rätt tid för humlor och bi. Lyckades skapa en mobilfilm :-) och ber om ursäkt för kvalitet på den, men jag har inte lärt mig än att redigera filmer, så den är alldeles rå...

 

 

 

Det är härligt med våren, allt det fräscha och nya! Om det kunde också varit så hoppingivande i den mänskliga världen, men över den får jag gnälla en annan gång. 

 

 

 

Våren är här

...och det är mycket glädjande, när allt annat runt om målas svart på grund av corona...

Ibland känns det som att media bara hetsar upp en...
Börsen rasar...
Gränserna stängda, krogar stängda, äldre stängda...

Corona pandemin.

Okontrollerbar oro och konsekvenser av det... 

Jag tar kameran och telefon och går ut på en lååååång promenad. Orkar inte ta in mer dåliga nyheter ... panik når inte mig!

Där ute på stranden brukar det inte vara mycket folk på dagen mitt i veckan, men det händer att jag träffar någon med hunden eller andra pensionärer på hälsopromenader.
Någon löpare eller cyklist, familj med barn.
Denna gången är det tomt, trots den fina solen.

Man undgår inte döden bara för att man slutar leva.

Märta Tikkanen

I februari sol

Jag tog min kamera på en promenad ;-)
Försöker hitta tillbaka till fotoglädje.

Den senaste veckan bjöd vädergudarna  på så många omväxlingar så jag blev nästan förvirrad i vilken årstid vi befinner oss i nu.
Det är februari, vintermånad trots allt!


Häromdagen var det så underbart, soligt och varmt, och jag hörde första lärkor och tror att vid vägkanten såg jag tofsvipan. Vintergäck redan överblommad och krokusar lyser i trädgården med sina starka färger. Tusenskönor blommade hela vintern, för att vi inte hade någon vinter. Plusgrader och regn redan från oktober!

I fredags fick vi snöchock! Det var fantastisk vacker morgon, tyst och vitt, men varade knappt två timmar och solen smälte allt.

Jag tog med mig kameran till havet. Behövde fundera lite över sociala medier och hur lätt det är att hamna fel med ett klick.  Behövde också fräscha upp mitt fotografiska kunnande. Det visade sig att pausen var alldeles för lång och fingrarna blev ganska stela. Skönt att det finns automatiskt läge och annan digitalhjälp.

Februari passerar och imorgon är det vårmånad!

Lågt tryck

Gråväder, mycket fukt och mörkt, mörkt, mörkt...
Mörka nyheter med, redan vid morgonkvisten.

Det är lätt att bli lite deppig vid denna tiden på året.

Rödhake hoppar i buskarna och jag hör hans ljuva läte, tar kameran och får några bilder.
Ett flock starar landar på oxel med röda bär. Det tog knappt en kvart och bären är borta.

För en kort stund förstärkte solens strålar kärleksörtens sista blommor och årets sista fjäril sträckte sig mot värme .

Det finns ljuva stunder även i november.