Äntligen! Det kom lite vinter även till mig. Fast hemma vid kusten är det inte så roligt, ruggigt för det mesta, isande kallt och sådär. Men det räckte att ta en sväng bort, bara några kilometer och sagolandet öppnade sina portar.
Jag trodde inte mina ögon! Så vackert det var i det oändligt vita. Älskar snö och vintertystnad. Det var härligt att vandra i skogen. Cirka fem minusgrader och strålande sol. Snön som ett puder, så lätt och delikat att det gick urskilja enstaka snöflingor. Det knastrade under fötterna och glittrade överallt, på träden, på buskarna och på marken. Det var länge sen landskapet såg ut som i en vintersaga.
Snötyngda grenar hängde mot marken och stora och små granar såg ut som filurer från barnböcker. Björkarnas skira grenar fångade dimmig fukt och blev frysta till dansande ballerinor eller vita fjädrar. Så grafiskt och så läckert att jag håll andan och traskade i snön tills solen gick ner...
Sådan förvandling i landskapet såg jag bara på bilder från norr de senaste åren. Jag var överlycklig och visst tog några bilder! Som tur var hade jag med mig min lilla Olympus, som jag brukar glömma på sistone ;-) Hade med mig bara litet zoomobjektiv, men det räckte att ta lite olika bilder och jag är glad att jag kan dela min upplevelse med er.
Som ni förstår ingen bild kan återge det som var i verkligheten, men ändå. Alltid roligt att fota lite.
